Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Vermland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvud lyste en massa af blommor tillräckliga att pryda
en majstång, kring hennes hals glindrade en fingerstjock
guldkedja, som uppbar ett ur, hängande på hennes
mage och visande på tolf, oaktadt klockan var
öfver fem, en olycklig anspelning på huru mycket den
granna damen var efter sin tid.
Hennes man, som kom dernäst, var en liten tjock
och kort karl, med ett ansigte, som lyste af sjelfbelåtenhet
och krämarslughet, han höll sina feta händer,
på hvilka åtskilliga ringar lyste, ihop öfver magen,
och hans skjorta var hopfäst med en dyrbar nål af
briljanter.
Två unga bleka och smala flickor utgjorde familjens
hopp och afslutade tåget.
"Vi kommo i förra veckan från Stockholm och
kunde alls icke längre dröja att besöka våra älskvärda
grannar," sade fru Strömming, sedan de vanliga helsningarna
voro utbytta och hon satt sig ned i soffan.
"Ja, vi foro från Stockholm tidigt i år," fortfor
hennes man till svar på någon anmärkning af friherrinnan.
"Det var alls inte comme il faut i år att dröja
länge qvar, nästan allt förnämt folk reste tidigt
derifrån. Jag hade verkligen svårt att kunna rycka
Strömming från hans affärer, men, du min Gud, det var
omöjligt för mig att stanna längre, i stället ämna vi
återvända i god tid. Huru är det möjligt, mitt
herrskap, att ni kunna lefva här på landet om vintern?
Ack! Jag tycker, jag skulle dö af ledsnad. Nej, Stockholm
är ändå Stockholm, och i vinter skola flickorna
tagas in i ordnarna och ta lektioner i sång och gå..."
"Huru var det, Josefine, var det icke tre tusen
riksdaler jag gaf för de båda bruna hästarna, som
köptes i våras?" sade brukspatronen, afbrytande sin fru.
"Pastorn finner dem vackra, fast han väl icke mycket
kan förstå sig på hästar, ty det är ju endast får,
som hafva värde för en prest," tillade han, skrattande
åt sin egen qvickhet. "Ja, förbanna mig, var det
icke en dårskap att lägga ned sex tusen riksdaler i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
