Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Vermland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 JEBNBINGEN.
Ingrid bleknade, hon kände sig liksom qväfd af
en smärta, hvarom hon icke haft någon aning. Den
sällhet, hon känt i sjelfva känslan af sin kärlek och ,
söm hon ansett tillräcklig för sin lycka, var nu förbi,
detta första etheriska rus var förskingradt, vissheten
att icke mera få se den hon älskade hade bortblåst "’.
denna gyllene dimma, hon visste nu, att för jordens ?
barn äro jordens önskningar.
Hon tryckte sina sammanknäppta händer emot
bröstet, en dof och besynnerlig domning intog henne,
hon väntade omedvetet, att något skulle inträffa, som
kunde upplösa denna sällsamma spänning i hennes inre,
något, som antingen skulle låta henne dö eller finna
något hopp.
Stackars Ingrid, hon visste ej ännu, att man icke
dör af smärta, och att sorgen icke är kommen i verl- i
den for att döda oss, utan for att lära oss att lefva! J
Middagen var förbi. Ingrid hade icke infunnit
sig vid bordet, och majoren hade icke gjort någon an- l
märkning deröfver. Hans dystra och nedstämda ut- ]
seende verkade förstummande på alla, ingen sade ett l
ord, och till och med tant Ulla beundrade i tysthet
sin lilla skefögda favorit. Men då majoren aflägsnade 1
sig, kunde hon icke förneka sig att inlåta pastorn^ M,
familjens gamle bepröfvade vän, i förtroendet af de J
händelser, som timat, och fördjupa sig med honom i , |
gissningar derom. 11
Det syntes tydligt, att jemnvigten i majorens sinne i
var rubbadt, ty antingen misstog han sig om tiden, |
eller också gjorde han en frivillig eftergift af sina , |
regelmessiga vanor, eftersom friherrinnan och pastorn -*
anmärkte med förundran, att han i dag började sin j
eftermiddagspromenad en half timme tidigare än vanligtv 1
Solen lutade till nedgången, den lyste ännu med f
ett rödaktigt sken på väggen i Ingrids kammare; nu 4
var detta sken försvunnet, och sommarens ljusa skym- i
ning inträdde, men den unga flickan låg ännu orörlig, ’ * -
och hennes vidöppna ögon stirrade med en omedveten j
envishet på tapetens ornamenter; hon räknade dess *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
