Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Vermland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I VERMLAND.
253
blad och blommor om och om igen, hon jemförde dess
proportioner, dess skuggor och dagrar med en helt och
hållet tanklös noggranhet, utan att hon egde det min-
sta medvetande derom, och ännu sedan mörkret gömt
dem för hennes blickar, voro hennes ögon riktade derpå.
Då knackade det sakta på hennes dörr. Ingrid
var nära att skrika till vid den häftiga rörelse detta
ljud åstadkom. Knackningen måste upprepas innan
hon fattade hvad det betydde, och då hon likväl dröjde
att öppna, hörde hon Lina, kammarpigan, som bad att
bli insläppt.
Mekaniskt öppnade Ingrid dörren och besvarade
matt och tanklöst flickans frågor efter hennes helsa.
"Ack, söta fröken Ingrid, jag vet icke, om jag
gjort rätt, som mottagit detta," bqrjacte Lina tvekande,
under det hon höll händerna under förklädet på ett
tafatt sätt. "Det var så, att jag alldeles af en hän-
delse kom att gå efter dricksvatten till källan i parken,
för det är annars Greta, som ska’ gö*a det, men efter-
som fröken hade stängt sig inne och icke behöfde mig,
så tyckte jag, att* jag gerna kunde göra Greta den
tjensten. Nå, jag hade just hunnit nära fram, då en
karl kommer framsmygande mellan häcken och gång-
stigen och ställer sig rakt midt framför mig. Jag blef
så förskräckt, att jag ämnade vända om och springa
hem igen, men han tog mig i armen och bad mig att
icke vara rädd .. . Ack, fröken, då såg jag, att det var
samme vackre herre, som kom hit i går med kapten
Jernekj och som jag såg resa sin väg i motse. Men,
herre Gud, så blek och sorgsen han såg ut! Han gaf
mig en blank riksdaler, och så bad han mig så vac-
kert så, att taga det här lilla brefvet och genast lemna
fröken, så att ingen menniska skulle se det. Jag har
gömt det så väl. Och efter det var så litet, så tyckte
jag, att det kunde väl icke göra så mycket, om jag
lemnade fram det."
Ingrid hade icke kunnat få fram ett ord under
Linas berättelse, och då hon mottog det lilla papper,
som flickan hållit under förklädet, tyckte hon att hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
