Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Vermland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
JEKNRINGEN.
Då hon kom ut till frukostbordet, voro alla redan
samlade. Majoren hade kommit in i ett mycket linigt
samtal med förvaltaren; han besvarade helt tankspridd
sin dotters helsning, och då man steg upp, räckte detta
samtal ännu, och majoren följde förvaltaren ut.
Ingrid såg icke sin far på hela förmiddagen. Yid
middagsbordet var han som vanligt tyst och fåordig,
och ehuru hon beslutit att närma sig honom och bedja
om hans uppmärksamhet, föreföll det henne så svårt,
hennes hjerta slog så starkt vid blotta tanken derpå,
att hon uppsköt minut efter minut att framföra sin
bön, tills majoren satt sig ned att spela schack med
pastorn. Nu kunde hon ju icke afbryta honom.
Dessutom, då han icke ens tycktes vilja omtala
för henne baronens frieri, så var icke mycken förhopp-
ning, att han någonsin skulle kunna gilla det. Och
likväl, om han visste, att hon älskade Emmerik, att
hennes hela lycka var fästad vid honom, huru kunde
han då neka sitt samtycke ? Säkert skulle hennes egna
ord verka långt mera, än hvad baronen sagt i detta
afseende.
Ingrid hade aldrig varit van att tala förtroligt
med sin far; och den vördnad och nästan rädsla han
ingaf henne var så inrotad från barndomen, att det
fordrats ingenting mindre än hennes hjertas högsta
angelägenhet för att låta henne ens fatta beslutet der-
om. Detta beslut hade på morgonen vid hennes upp-
vaknande synts henne mycket lättare att utföra än nu;
med hvarje "tillfälle, som gick förloradt, fann hon sig
allt mera försagd och villrådig.
Spelet var slut, herrar ne stego upp, och majoren
gick in i sitt rum.
"Nu, nu måste det ske," tänkte den bäfvande
Ingrid, men just i detsamma ringde hennes far, och
då betjenten, som gått in, kom tillbaka, hörde hon, att
en häst skulle sadlas, majorea ämnade rida ut.
Den stackars Hickan suckade; nur* var det icke
att tänka på något enskildt förtroligt samtal mer i dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
