Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lady Sara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LADY SARA. 285
jag icke riktigt förstod henne, men jag hörde af tonen,
att hon beklagade sig och att mylord var ond."
"Ser ni, att det är, som jag sagt, men tyst! Det är
mylady, som kommer," sade kammarjungfrun hviskande,
i detsamma dörren från de inre rummen öppnades och
Sara inträdde.
Hon var klädd i en tjock mörkblå sidenklädning
och hade på hufvudet en massa svarta bion der fastade
med diamantnålar. Hela hennes dyrbara toilett var
mörk och tung, och hon syntes liksom belastad der-
med. Hennes rika hår, som var friseradt, öfverströdt
med Ijusrödt puder och öfverlastadt med spetsar, gjorde
hennes hufvud stort och missklädde hennes ansigte.
Både pudret och det ännu vidunderligare bruket
af krinolin var då nyss infördt i Paris af den sköna
franska kejsarinnan, men i Stockholm voro båda dessa
extravaganta infall ännu okända.
Lady Sara, som tillegnat sig det franska modet,
utan att, som det tycktes, ega ens en aning om den fran-
ska smaken, hvilken förmår att vända äfven det mest
befängda mod till sin fördel, syntes i detta ögonblick
som en stor och stel docka i full paryr.
Hon gick granskande omkring matbordet, men var
tydligen generad af sin egen kostym, och trampade ett
par gånger på sin långa klädning, hvilket gaf henne
ett tafatt och besväradt utseende.
De båda domestikerna hade aflägsnat sig, under
det William hviskade till miss Gibson:
"Jag tycker, att allt nu är i ordning, och jag går
för att hjelpa John att bada apan; han kan icke styra
henne ensam, och det måste ske, innan vi skola passa
upp vid middagsbordet."
Deras unga matmor var ensam och gick tillbaka
in i förmaket, der hon stannade framför en trymå och
beskådade sin egen vidlyftiga och stela figur med upp-
märksamma och bekymrade blickar.
Man skulle tro, att den unga damen, helt ovan
vid rolen af värdinna och vid stora verlden, kände sig
rätt beklämd och blyg vid sitt uppträdande denna dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
