Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lady Sara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
JEKNRINGEN.
Hon fick emellertid icke länge öfverlemna sig åt
sitt bryderi och sin tysta oro, ty små korta och knar-
rande steg bakom henne tillkännagåfvo i detsamma
hennes mans ankomst.
Sara vände sig om, och hennes barnsliga ansigte,
som nyss haft en så bekymmersam min, antog i det-
samma uttrycket af en ofrivillig munterhet vid åsynen af
lord Walter, som hade lindat en handduk omkring huf-
vudet och höll snibbarna deraf tillhopa under hakan.
"Huru är det, bäste Walter, har ni tandvärk?"
sade hon deltagande och gick emot den lilla besyn-
nerliga figuren.
"Min Gud, hvilken fråga ni gör, Sara! Tand-
värk! Jag, som har tänder som en jagthund! Nej,
visst icke, men jag har nyss badat mitt skägg, och jag
ville icke utsätta det för draget, då jag gick genom
rummen; det blir sträft och förlorar sin färg deraf,"
svarade lorden snäsigt, i det han aftog handduken och
kastade den på en stol.
"Åh, hvad ni klär er illa!" fortfor han, mön-
strande sin hustru. "Ni kan då aldrig glömma den
fatala novisdrägten, utan söker beständigt reminiscen-
ser deraf. Ni ser i sanning ut, som om ni vore min
mormor! Lägg då i himlens namn åtminstone bort
den der stora schalen, som ni släpar på! Ni liknar
ju en åsna lastad för att gå till torget."
Sara förändrade icke en min vid sin mans ohöf-
liga kritik, men det syntes för en sekund en besyn-
nerlig fuktig glans i hennes ögon; om den kom af
smärta, harm eller någon annan känsla, var omöjligt
att bestämma, ty den försvann genast, och hon gick
"tyst och lydig in i sin sängkammare, för att aflägga
den i sjelfva verket smaklösa och öfverflödiga schalen.
Lord Walter närmade sig nu i sin tur spegeln,
der han beskådade sitt skrynkliga gulbruna ansigte
med det lifligaste intresse, vände sig omkring, sträckte
sig på tåpetsarna och vred sin kropp åt alla håll.
"Det är besynnerligt!" mumlade han betänksamt.
"Ibland tycker jag mig tydligt märka min förbättring;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
