- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
297

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MATHILDAS MAN.

297

full förbidan, utan tårar eller ord, ligger orörligt fäst-
tryckt som en gipsmask öfver hennes ansigte.
Det är detta uttryck, som konstnären återgifvit i
Heros anlete, då hon med facklan öfver hufvudet för-
stenad stirrar ut öfver Hellespontens djup, och som
tvingar åskådaren att vända sig bort för att åter hemta
andan.
Blött den, som sjelf någon gång erfarit, h vad en
upphetsad inbillning under nattens tystnad och mörker
kan martera ett älskande hjerta, förstår den stackars
Kathildas sinnesstämning.
Nu är klockan ,tre på morgonen, hennes .brin-
nande och torra ögon vända sig ifrån uret bredvid
henne, hon reser sig upp, gifvande vika för ett slags
oredig önskan att fly undan den känsla, som hotar att
qväfva henne. Allt i detta rum, som för några tim-
mar sedan var henne så kärt, förefaller henne nu full-
komligt nytt och främmande, hon igenkänner ingen-
ting, hon famlar omkring sig som i yrsel och kan icke
finna dörren, genom hvilken hon vill gå ut.
Då höras hastigt tysta steg i rummet utanför,
dörren öppnas, och hälft sanslös, snyftande konvulsi-
viskt, ligger Mathilda i sin mans armar.
"Din lilla toka! Jag tror du gråter, huru kan du
vara så barnslig ?" sade Ellis helt lugnt och kysste sin
darrande hustru med ömhet.
Hela denna serie af marterande sinnesrörelser,
denna långa och förfärliga tragedi, som den stackars
Mathilda i inbillningen genomgått, var naturligtvis en
fullkomlig hemlighet för hennes man, hvars hjerta var
det bästa i verlden, men hvars fantasi var så godt
som ingen.
Mathilda svarade ingenting; hon var allt för upp-
rörd af den hastiga öfvergången från fruktan och ån-
gest till glädje, för att kunna uttala ett enda ord;
hon tryckte sig blott ännu hårdare intill den i hennes
inbillning förlorade och återfunne och gaf fritt lopp
åt sina tårar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free