Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
JEENEINGEN.
"Det var märkvärdigt, att det blifvit så sent.
Klockan är tre, ser jag; det kommer d er af, att när
Carl TJlrik tappar, så vill han aldrig sluta, och vi
hade likväl utsatt vissa spel. Jag ämnade komma
hem strax, som du vet, men de voro så envisa att
arrangera ett spelparti."
Mathilda teg alltjemt; hon kände vid dessa ord
en ofrivillig rörelse af vrede och harm öfver sin mans
likgiltighet, att för den lumpna orsaken af några be-
kantas önskningar och nöje hafva ådragit henne den
oro och smärta hon nyss utstått.
"Men han känner icke höjden af min ångest,"t
tänkte hon inom sig. "Han kan icke fatta, hvad jag
under dessa timmar lidit. Kanhända är det oförnuf-
tigt, men endast om jag älskade honom mindre, skulle
jag kunna vara lugn, skulle jag icke genast frukta
någon olycka. Då ens hela lif och lycka bero af ett
enda föremål, så är det ju naturligt, att man stän-
digt darrar för att förlora detsamma."
Och närmande sig intill sin man började Ma-
thilda en af dessa varma och vältaliga förklaringar
Öfver sin ångestfulla väntan, sin stegrade, fruktan
och sin förtviflan, som äro så rörande att åhöra för
den, som älskar och tänker på samma sättr men så
barnsliga och tråkiga för den, som är lugn, förståndig
och - sömnig.
Ellis höll hjertligt af sin hustru, men klockan
var tre på natten, och han var verkligen mycket
trött; den oro hon beskref kunde han alls icke fatta
och fann dessutom tiden för alla förklaringar mycket
olämplig, hvarför han helt hastigt somnade ifrån allt-
sammans.
Den stackars Mathilda kände ett stygn i hjertai
af smärta och förödmjukelse vid ljudet af sin mans
högljudda andetag, som bevisade att han sof, och som
gjorde slut på hennes ömma vältalighet.
Hon drog sig tillbaka, sårad af hans likgiltighet
och förvånad öfver den feberheta rodnaden på hans
läppar och kinder. Por första gången kände hon etÉ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
