Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATHILDAS MAN.
311
de bästa och klokaste menniskor misstaga sig stundom
om motiven för sitt handlingssätt, och frestelsen ätt
vara sin egen advokat är för de allra flesta allt för
stor att kunna besegras.
Är det väl ett bevis på lumpenheten eller upp-
höjdheten af vår natur, att vårt välbefinnande, vår
tillfredsställelse nästan alltid beror på den tanke vi
hafva om oss sjelfva? Äro vi oense och missbelåtna
med vårt eget jag, så förefalla oss vanligen äfven alla
andra obehagliga, och då vi icke ega kraft och urskilj-
ning nog att hålla räfst med oss sjelfva, äro vi så
mycket mera bråksamma emot andra. Är det känslan
af det rätta, som gör sig gällande och på detta sätt
vill gifva sig luft, eller är det helt enkelt ett utbrott
af egoism?
Mathilda fann sin man förändrad, och han var
det verkligen; han, som förr varit af ett så orubbligt
lugn, er» så mild och kärleksfull natur, han var nu
tankspridd, orolig, retlig och häftig.
En morgon, sedan man druckit kaffe, stod han
vid fönstret tyst och fundersam. Mathilda gick fram
och lade sin arm om hans hals, och Ellis böjde sig
ned med ömhet och kysste henne på pannan; men
hastigt ser hon honom vexla färg, han* skjuter henne
omildt ifrån sig och går in i ett annat rum.
Hvad var det då, som upprörde honom i detta
ögonblick ?
Der inne i fönstret midt emot hade gardinen
dragits undan, och han såg en qvinna lutad emot
fönsterposten. Denna syn räckte blott en sekund, han
upptäckte endast de otydliga konturerna af hennes
växt, de fina vecken af en tunn morgonklädning, den
bara halsen, de svarta lockarna deröfver och den runda
armen, men det var nog för att låta honom vexla färg.
Då sinnena och inbillningen äro intagna af en
enda bild, en enda tanke, så finna vi anledningar
beständigt och öfverallt att återkomma dertill.
Ifrån detta ögonblick visste Ellis, att den farliga qvin-
nan fanns i hans närhet, han hade igenkänt henne nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
