Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
JEENBINGEN.
Han, som icke egt något kärare än sitt hem, nu
föreföll honom nödvändigheten att gå dit som ett
obehag. Han var liksom lösryckt från allt; dessa
få minuter bredvid den sällsamma qvinnan hade låtit
honom glömma allt det, som för en halftimme sedan
upptagit hans tankar och intresse; han måste anstränga
sig för att minnas, hvarför’ han gått ut och för att
sammanknyta tråden af sitt verkliga lif, hvilken tycktes
honom afsliten.
Då Westhard fört honom med sig den der qvällen,
hade han icke gifvit akt på hvarken gata eller hus.
Han visste icke, hvar den fe bodde, i hvars trollpalats
han varit. Kanhända hade Westhard också med flit
fört honom dit på omvägar; alltnog, han fann sig nu
helt förvånad att vara i närheten af sitt eget hem.
Emellertid skulle det icke vara lätt att gissa
hvar, i det stora hus der den obekanta ingått, hon
bodde; det hade många ingångar, trappor och våningar,
och endast genom "Westhard kunde han hoppas att
återfinna henne.
Denna tanke var likväl för ingen del redig och
klar inom honom, det var blott ett flygtigt, likgiltigt
hugskott i hans sinne, så trodde han sjelf.
Hvad som emellertid stod klart för honom, det
var missnöjet att icke ännu hafva omtalat för Mathilda
den der oroliga nattens tilldragelser. Det skulle jemförel-
sevis hafva varit så lätt då; nu deremot hade detta
af ven tyr ökat hans motvilja att gifva henne förtroende
deraf, nu skulle han hafva tvenne historier i stället
för en att omtala, och hvad skäl skulle han väl gifva
för sin långa tystnad?
Ellis hade aldrig varit så obeslutsam, så missnöjd
och så obehagligt stämd som denna qväll.
"Jag skall dröja ännu. . .saken är ju icke af den
minsta vigt.. . dessa obetydligheter kan hon få veta
när som helst," tänkte* han.
Det var emellertid just derför, att han sjelf icke
kunde uppfatta dessa i verkligheten obetydliga händelser
såsom sådana, h vilket afgjorde hans tystnad. Äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
