Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATHILDAS MAK. 31 5
han kände och tänkte, han visste icke livad, han var
som en somnambul under makten af magnetisörens
vilja, kraftlös, förlamad, oberoende af sig sjelf.
En dunkel och sväfvande oro, ett slags omedvetet
samvetsqval under bilden af hans hustru skymtade
ännu i bakgrunden af hans omtöcknade siäl, men
allt för svagt och obestämdt för att ega kraft att rycka
honom ur den förtrollning, hvaraf han fattats.
Han kände aningen om en sällhet, hvars namn
han icke vågade uttala, och kände värmen af en låga,
som brann för honom - så inbillade han sig - hvars
eldtungor redan nådde hans hjerta för att bränna det
till aska, och nyfikenheten och den smickrade fåfängan
hade fullbordat hans fångenskap.
Inom honom lefde en enda tanke, ömsom dunkel,
ömsom klar och medveten: Huru ser väl denna qvinna ut?
Hvilken skönhet kan motsvara denna röst och denna
blick, detta fantastiska snille och detta förtrollande
skämt ?
Och dragen af hennes magnetiska blick reste han
sig upp, drack ännu ett glas champagne och gick att
sätta sig bredvid Juanna.
Hvad hviskade han väl här, så tyst att han sje]f
icke låtsade hora det?
Det var en klagan öfver den grymma svarta
silkesmasken, som dolde henne för honom, en bön,
som halkade öfver hans läppar emot hans vilja och
förnuft, om aflägsnandet af denna skiljemur emellan
dem, detta gäckande spöke, som på en gång isade hans
hjerta och lät det brinna af längtan.
Juanna lyssnade till hans ord, än med en spefull
glädtighet, än med en ofrivillig rörelse; han tyckte sig
känna genom en hemlig sympati, att hon ett ögonblick
delade hans önskan, men hastigt reste hon upp det
lutade hufvudet, fäste sina ögon sorgset och brinnande
på hans och sade långsamt och melankoliskt reciterande
’’Jordandens" ord i Göthes Faust:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
