- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
316

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

316 JEBtfBINGEN.
. »Blott den mig når,
Som mig förstår . . .
Ej du
Ännu . . .»
Hon reste sig upp i detsamma, skakade lockarna
ur pannan och fortfor leende och med den mest för-
tjusande barnslighet:
"Tro icke på mina ögon! De bedraga... Tro
icke på mitt hjerta! Det finnes icke . . . Har ni icke
hört, att miss Henty döljer en dödskalle bakom sin
mask?"
Och vinkande Westhard, som i detsamma nalkades,
att följa sig, gick hon att sätta sig vid ett af spel-
borden.
Just i detsamma öppnades dörren, och baron
Emmerik von Develsburg inträdde. Han såg sig om-
kring, och Ellis ryckte till, obehagligt öfverraskad af
hans åsyn.
Det syntes af baronens sätt, att det icke var
första gången han befann sig här, och då han nu blef
Juanna varse, skyndade han fram till henne med en
gammal väns förtrolighet.
"Ah, baron, är ni redan här igen?" sade hon helt
högt, och då denne med okonstlad frimodighet kysste
hennes hand och sade några ord helt lågt och förtro-
ligt, kände Ellis en harm och ett obehag, sém han
icke kunde uthärda; han smög sig bort och in i ett
annat rum.
Han såg härifrån, att Emmerik vände sig om och
såg sig omkring, liksom han sökt någon, hvarom Juanna
talat. Kanske var det han sjelf. Han kände sig
missnöjd och generad och skyndade derifrån.
Men oupphörligt ljödo Juannas ord i hans öron:
"Blott den mig når, som mig förstår, ej du ... ännu ..."
Och detta "ännu" fylde hans själ med en hemlig tjus-
ning. Det dröjande, hemlighetsfulla i tonen af hennes
röst, då hon nästan hviskande uttalade detta ord,
innebar det icke en förhoppning, ett löfte?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free