- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
321

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MATHILDAS MAN. .321
drog upp ur barmen en smutsig sammanrullad sedel
med några slantar inuti, som hon lemnade gossen.
"Gå du, Alfred, och köp litet kaffe och socker;
kaffet ska vara af bästa sort, men med ’sockret gör det
detsamma, bara det är hårdt som en sten, så att det
räcker länge . . . Skynda dig nu, se så!"
Gossen gick och qvinnan fattade stekpannan med
ena handen, under det hon aftorkade bordet med
den andra.
"Nå, min sann, hör jag icke värdinnans klumpiga
steg i trappan. Yar det icke det jag trodde! Hon
går då så tungt som en ko, det är riktigt väl, att
hennes skrala trappa icke ramlar ned. Det var för
väl, att jag gaf Alfred alla pengar jag hade; nu kan
jag då med sanning säga, att jag inga har."
Just i detsamma öppnades dörren, och en fet och
rödbrusig qvinna med ett groft ansigte och en mössa
med tegelröda band inträdde.
"Ah, bevare mig, har fru Nybelin gjort sig besvär
att gå uppför trappan? Och här står jag med sotiga
pannan midt på golfvet! Ursäkta, söta fru Nybelin,
här ser så skräpigt ut, men de här karlarne, de hålla
aldrig snyggt och . ."
"Min kära madam, jag har kommit upp för att
taga upp hyran," sade den tjocka frun andfådd och
pustande, medan hon satte sig ned och lade händerna
på knäna.
"Ja, jag kan väl förstå det. Men, lilla go’a fru
Nybelin, det är så, att jag inte har en skilling i denna
minut, men..."
"Det var i förgår hon skulle betalt, madam, och
hon vet, att jag icke låter lura mig; den, som jemt
och ständigt har pengar till bränvin och kaffe, den
kan väl också göra rätt för sig, om hon bara vill,"
sade fru Nybelin barskt.
"Ack! det kommer aldrig i fråga, lilla fru Nybelin,
men se, som frun ser, så hänger hela gården full af
kläder; jag ska gå hem med dem i q väll, och i
morgon..."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free