Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
JEBNKINGEN.
till hennes böner, och den gamle styfsinte soldaten
skall nödgas återkalla mig, tack vare er, min förtju-
sande vän."
"Tyst, tyst baron, tala icke mer om denna sak!
Den kunde göra mig vidskeplig och komma mig att
tro på en nemesis divina," afbröt Juanna, darrande
och med helt och hållet förändrad röst.
"Hvad menar ni? Jag förstår er icke."
"Låt oss lemna det der, det var ett afskyvärdt
infall... Om ni nu verkligen blir den unga flickans
man, så skall ni icke låta henne ångra sitt val, icke
sannt?" återtog hon allvarsamt och fastade en nästan
hotfull blick på baronen.
"Ännu en gång, jag förstår er icke. Hvad tar
ni mig för? Min hustrus heder är ju min egen."
"Men er hustrus lycka tänker ni kanske icke på?"
"Juanna, vill ni skämta med m^g?"
"Kanhända... Se så, jag vet icke hvad som i
detta ögonblick föll mig in... Det finns alltid ett rum
i ens själ, som man sjelf icke känner, ett rum, ihvars
hemlighetsfulla dunkel man stundom tappar bort sin
vanliga natur; der man försvinner liksom i Kermiloffs
gamla slott i Ryssland; det var i ctetta rum jag nyss
vid edra ord helt plötsligt befann mig."
"Mia Gud, Juanna, ni roar er att tala isgator!
Hvad vill ni säga med det der, om hvilket rum och
hvilket slott talar ni?"
"Ni har rätt; mina ord måste förefalla er full-
komligt obegripliga. Emellertid, för att undkomma
de obehagliga tankar ni ofrivilligt väckte, vill jag
berätta för er en liten episod af mitt lif, som skall
förklara mitt yttrande."
"Jag förstår likväl icke, på hvad sätt jag kunnat
såra eller misshaga er. Det var ju ni sjelf, som ..."
"Säg ingenting, jag ber ... Det var icke ert fel....
Med fara att synas er allt mer och mer besynnerlig,
vill jag anförtro er, att jag stundom är utsatt för
vissa sällsamma visioner, vissa mörka aningar. Jag
var en gång för flera år sedan vittne till en begraf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
