Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
JEBNBINGEN.
att jag sjelf kanhända skulle kunna älska honom och-
finna den lycka, som jag ständigt sökte och som jag
då inbillade mig, att kärleken ger. Förtjust öfver mitt
bifall att följa honom till hans hemland, dit oordnin-
gar och oroligheter bland bönderna på ett af hans
gods skyndsamt kallade honom, begick den stackars’
Kermiloif samma misstag som Falkenheim, att anse
en önskan eller en förhoppning som en rättighet.
"Ni bör veta, att den der ryske grefven var den
vackraste karl jag ännu sett. Hans herkuliska ge-
stalt egde ett behag, en ledighet och elegans, söm
sällan karlar af hans storlek ega; hans mörkblå ögon,
blonda hår och friska hy gjorde honom till alla frun-
timmers afgud, ehuru han var gift med ett mycket
förnämt fruntimmer, som var flera år äldre än han.
"Jag vet icke, om han någonsin älskat sin hustru,
men han trodde sig nu älska mig med en häftighet
och värma, som nästan öfvertygade mig och som be-
hagade och gjorde mig nöje.
"Nåväl, vi reste. Bland grefvens betjening fanns
äfven en italienare, som kallade sig Pepe Ferretti;
hans utseende misshagade mig genast, han var emel-
lertid grefvens favorit och tjenstgjorde både som hand-
sekreterare och kammartjenare.
"En dag - jag påminner mig det mycket nog-
grant - då det fallit mig in att under vägen stiga
upp till en bergspets, der utsigten skulle vara för-
tjusande, och grefven och jag redan hunnit upp, vän-’
tade vi länge, innan Ferretti och en annan tjenare,
som följde oss, syntes till.
"Det blåste mycket kallt, jag blef otålig att icke
kunna få de schalar och kappor, som dessa medförde,
och då de slutligen kommo sträfvande upp till oss,
sade jag häftigt: "Min Gud, Ferretti, då man ser er
släpa på ert högra ben så der långsamt, skulle man
tro er hafva en kedja deromkring." Jag tänkte just
icke på mina ord, ehuru de verkligen föranleddes ge-
nom hans linkande gång, men jag häpnade ovilkor-
ligt vid den utomordentliga verkan de åstadkommo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
