Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATHlLDAS MAN. 349
"Jag tände en liten nattlampa, som stod på toaletten,
släckte ljusen och lade mig. Men jag kunde icke somna;
tusen bizarra tankar och fantasier jagade hvarandra i
min hjerna; mina öppna, sömnlösa ögon irrade kring
rummet, detta tjusande, praktfulla rum, hvars purpur-
sammet och gyllene ornamenter i det dunkla lampskenet
der och h var lyste med en glans, som gnistrande af bröt
mot de djupa skuggorna omkring.
"Om detta rum verkligen kunde bli min graf,
tänkte jag, i det Rosines berättelse ofrivilligt sväfvade
för mig. Nåväl! Hvad mer? Ensam, okänd har jag
vuxit upp; ensam och hemlighetsfull som min födelse
borde äfven min död blifva; inga tårar, ingen saknad
följde mig, ingen ömhet, ingen kärlek slets ur mitt eget
hjerta - hvad är väl döden under sådana förhållanden!
Tystnaden, ensamheten, det något ovanliga i min om-
gifning, kanhända äfven tröttheten efter den långa
resan hade gjort mig nervös för första gången i mitt lif.
"Bekymmerslös och föraktande alla försigtighets-
mått, hade jag som vanligt glömt att stänga dörrarna
till mitt sofrum; der funnos tvenne, en som förde ut
till den stora salong, hvarigenom Eosine nyss gått,
och en på högra sidan om sängen, som förde in till
ett kabinett, i hvilket åter funnos flera tapetdörrar,
hvilka jag alls icke undersökt. Minnet häraf behagade
mig icke i detta ögonblick, jag ämnade stiga upp för
att vrida om nycklarna och således vara säker för alla
möjliga öfverraskningar, men som det ofta händer, jag
dröjde, fängslad af en halfslummer minut efter minut,
att verkställa detta beslut och öppnade slutligen ögonen
först vid det svaga ljudet-af kabinettsdörrens öppnande.
"Den obehagliga dvala, som nyss bemäktigat mig,
flydde i ögonblicket. Jag var helt och hållet vaken
och såg, sjelf dold af dunklet inom sänggardinerna, en
lång mörk figur tyst och varsamt inträda. Den var
helt och hållet insvept i en kappa, hvars kapuschong
var dragen öfver hufvudet och dolde ansigtet, men
likväl tyckte jag mig igenkänna honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
