Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATHiLDAS MAN. 351
"Kasta bort dolken, säger jag er, ni vackra tiger-
katta, så skola vi underhandla sedan . .. Jag har något
att säga er, hvarom ni säkert aldrig drömt..."
"Underhandla med er, eländige tjuf och galérslaf!"
ropade jag utom mig. "Lägg tillbaka de saker ni nyss
bemäktigat er och skynda er härifrån, om lifvet är
er kärt!"
"Ferretti skrattade hånfullt, och i ett ögonblick,
med ett enda språng var han inpå mig, lindade den
ena armen om mitt lif och grep med den andra handen
om den arm, jag höll utsträckt med dolken, hvilken
endast obetydligt rispade hans kind.
"Han hade emellertid intet begrepp om min styrka
och vighet; den kunde nästan mäta sig med hans,
och en brottning började, som åtminstone icke så lätt
skulle hafva lemnat honom segern, så mycket mer som
han antingen verkligen var obeväpnad eller icke fick
tid att använda det vapen han hade.
"Jag hade aldrig anat min egen styrka, och det
var nästan ett nöje att en gång få prof va sina muskler ’
i en strid på lif och död, ty jag kände, att en af oss
skulle döda den andra.
"Jag vet. icke huru många sekunder denna vilda
kamp hade räckt, då en våldsam ansträngning gjorde
min arm lös for en sekund, och i den nästa satt den
fina h vassa dolken instött i italienarens bröst med hela
den ursinniga kraft jag i detta ögonblick egde. Ferretti
uppgaf ett rop, eller rättare ett rytande af smärta och
ilska, vacklade, föll och drog mig med sig, under det
hans hårda grofva fingrar med krampaktig styrka
omfattade min hals för att strypa mig.
"Vi hade med våldsamhet fallit emot väggen, jag
var nästan döfvad af slaget, jag såg hans ögon gnistrande
och vilda af smärta och raseri, kände hans heta, rossliga
andedrägt liksom förbränna mitt ansigte och bestänka
det med en blodig fradga; ångesten, i det jag var
nära att qväfvas, gaf mig öfvermenskliga krafter, jag
reste mig till Jiälften, famlade i medvetslös instinkt på
väggen för att finna ett stöd, kände en knapp, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
