- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
367

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MATHILDAS MAN.

367

"Ingenting är lättare. Tag en kappa omkring er
och följ mig dit! Jag är bekant med miss Stella,
och hennes kammarjungfru skall släppa oss in ... Ni
får då sjelf döma . . ."
"Ah, det är omöjligt! Skulle jag visa mig för
Ellis eller ..."
"Nej, ingen skall se er. Var utan fruktan, er
man och hans älskarinna skola icke ana, att ni är i
deras närhet."
"Kan ni lofva mig detta?"
"Ja, vid min heder."
"Men det ar ju omöjligt."
"Lita blott på mig. Händelsen gör, att jag verk-
ligen kan dölja er der."
Mathilda var alltför upprörd för att besinna sig,
eller reflektera öfver det besynnerliga både i baronens
visit, just denna afton och hans noggranna kännedom
om hennes mans känslor och handlingar; hon hade
ingen aning om Juannas föregående lif och således
ingen fruktan för att möjligen få spela en lika förfärlig
rol som den olyckliga madame Duchéne och misstänkte
aldrig, att det icke var den farliga miss Hen tys karlek,
utan hennes mördande gäckeri, som hon borde frukta
för sin man.
Hon kastade en kappa omkring sig, drog en tät
slöja ned Öfver hattskärmen, fattade Emmeriks erbjudna
arm och skyndade med feberaktig brådska utför trappan.
Man hade icke långt att gå, och på alla Emmeriks
reflexioner eller utrop under den korta vägen svarade
Mathilda endast med en otålig axelryckning och den
fullkomligaste tystnad. Hon var tydligen i en häftig
spänning, en stum och förtviflad väntan på bekräftelsen
eller förklaringen af en onaturlig uppenbarelse, som
hennes förnuft icke ville eller kunde fatta.
Baronen hade fört Jienne in i en förstuga, uppför
tvenne trappor och stannade nu vid Juannas dörr.
"Här bor miss Henty," sade han sakta. "Er man
är der, jag har nyss sett honom gå in. Hennes kammar-
jungfru skall tyst och obemärkt släppa oss in i sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free