Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
rum, hvilket genom en garderob står i förbindelse med
hennes matmors kabinett: der finnes en glasruta på
dörren, ni skall osedd kunna iakttaga allt och döma,
om er mans visit hos den sköna engelskan kanhända
är helt oskyldig och af ingen betydelse.
"Har ni mod, Mathilda, att erfara sanningen,
eller föredrar ni att lefva lycklig af en blott illusion,
ett* möjligt bedrägeri ? . . . Ni är dödsblek, ni darrar ..,
Ack, jag har kanhända gått för långt i min förbittring
o(*h min smärta att se er bedragen, ni skall icke ega
styrka att erfara verkligheten . . . Kanhända skall jag
återföra er till ert hem, der ni kan invänta miss Hentys
lycklige älskare?"
"Tyst, tyst! Om ni verkligen, som ni lofvat,
kan låta mig, osedd och säker för öfverraskning,
observera denna qvinna, så uppfyll ert löfte!" inföll
Mathilda, afbrytande hans hviskning.
"Men ni skall kanske hata mig, som hjelpt er
att skingra den villa, hvari ni lefvat?"
"Och hvad betyder väl det? Om Ellis älskar en
annan, så finns Mathilda icke mera till... Hon hvarken
älskar eller hatar mera ..."
Emmerik .såg med ett slags oroligt medlidande på
hennes brinnande och feberaktiga ögon, gjorde en
rörelse af villrådighet och ville fatta hennes hand, för
att draga henne med sig derifrån, då hon häftigt och
beslutsamt fortfor:
"Nåväl, hvarför dröjer ni? Låt oss skynda!"
Baronen öfvervann sin Ögonblickliga tvekan, slog
ett par lätta slag på dörren bredvid, och Eosine, som
väntade honom, öppnade genast.
Den sluga och tystlåtna flickan, som kände allt-
sammans och allt för ofta varit-medspelerska i dylika
intriger, gjorde ingen rörelse af öfverraskning och inga
frågor, hon lade fingret på läpparna och besvarade
baronens förtroliga och tysta helsning med en liteö
kokett nigning och en blick, som vittnade om hemligt’
förstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
