Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjetraditionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAMILJETRADITIONEN. 425
Ulrika tystnade och lade handen of ver ögonen,
liksom hon ännu en gång i detta ögonblick genom
minnets makt sett samma syn framför sig, hyilken
skrämt henne för många år sedan.
"Nåväl, hvad var det då, som gjorde dig så för-
skräckt?" sade Nathanael och fattade systerns hand.
Den gamla kammarjungfrun spratt till och hemtade
djupt efter andan, innan hon fortsatte sin berättelse.
"Jag hade just aldrig varit spökrädd, men hvad
skulle jag nu tro?" fortfor hon upprörd. "Det var
icke mycket mörkt; jag urskilde h värj e föremål omkring
mig; dessutom var jag icke mer än åtta eller tio steg
ifrån lusthuset och såg derför tydligt något hvitt sväfva
fram innanför fönstren, h vilka du vet voro så höga,
att de räckte nästan ifrån golfvet upp till taket, och
då jag af rädsla blef stående orörlig som en sten,
igenkände jag fullkomligt grefvinnan Cecilia, hvilken
jag sjelf hjelpt till, att som ett kallt och stelnadt lik
bära dit för några timmar sedan. Hon stod upprätt
vid fönstret, klädd i sin[ långa hvita nattdrägt, som
hon hade på sig, när hon dog, och höll ett litet barn
i famnen."
"Ett barn! Hvad säger du, Ulrika!" utropade
Nathanael häpen och reste sig upp med häftighet.
"Men jag glömmer, att du väl "såg i syne".... Det var
alltsammans bara inbillning," tillade han sansande sig
och sjönk ned i stolen igen.
"Ja, Gud allena vet, huru det var," återtog Ulrika
allvarsamt. "Säkert är åtminstone, att hela synen icke
räckte en minut en gång; den försvann med ens och
de stora fönstren stodo åter mörka och tomma, och jag
skyndade derifrån med en fart, som om jag varit jagad
af både spöken och troll.
"Emellertid tyckte jag, att då jag hälft liflös vände
mig om för att fly, en mörk figur kom fram ifrån den
andra sidan af trädgården och gick rakt fram till
lusthustrappan; och ehuru förskräckt jag var, tyckte
jag mig likväl se, att det var markis Zorilla, ty han
Claude Gerard. IV. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
