Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjetraditionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
Nathanael ryckte på axlarna och teg. Hans syster
fortfor: "Jag smög mig genom lilla trädgårdsgrinden
på sidan, och sprang så fort och tyst jag kunde en
annan väg i samma riktning och der jag hela tiden
såg dem genom häcken ända till slutat af trädgården;
men här måste man passera samma grind för att komma
ut i parken, som du vet, och jag var derför tvungen
att stanna och lemna dem en minuts försprång, för att
icke bli upptäckt och bortvisad.
"Ack, jag anade icke, att olyckan kunde ske så
hastigt! Jag förlorade dem genast ur sigte; de hade
vikit af till venster, då jag trodde dem vara till höger
i skogen; buskarna voro här täta, och jag hvarken
hörde eller såg en skymt af dem; jag lyssnade, men
intet ljud nådde mitt öra; de voro som sjunkna
genom jorden.
"Ett par minuter förgingo, då med ens knallen af
ett-skott kom mig att hoppa till af förskräckelse. Jag
sprang genast åt det håll, hvarifrån det kommit,
trängande mig fram mellan enbuskarna, som växte
tätt som en skog på detta ställe, och kom slutligen
till en liten grön öppen fläck, der jag några år förut
som barn en gång hjelpt fröken Cecilia att begrafva
en kanariefågel, sorn dött och hvilken hon mycket
älskat. Här stod ännu stenen qvar, som trädgårds-
mästaren ditsatt, och strax bredvid såg jag nu öfverste
Heimer, ännu omgifven af krutrök och sänkande den
pistol, han just i samma ögonblick afskjutit.
"Det var det andra skottet jag hörde, men då jag
följde riktningen af hans spända och ångestfulla blick,
såg jag till min glädje af ven furst Adalbert stå oskadd
på en femton eller tjugo stegs afstånd, eller så långt som
den lilla öppna platsen tillät, ifrån sin motståndare.
"Öfverstens skott hade icke rört ett hår på hans huf-
vud, men likväl gått genom hans mössa och bortfört den.
"Strax derefter lyfte han sin arm, sigtade icke
alls, efter hvad jag tyckte, och tryckte af.
"Jag hörde ett kort och qväfdt rop och såg
öfversten falla till marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
