Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjetraditionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAMILJETRADITIONEN. 447
"Jo, utan tvifvel!"
"Nåväl, jag tackar er ännu en gång. Jag vill
icke uppehålla er längre, det är sent."
Juristen bugade sig, hopsamlade sina papper, tog
sin hatt och lemnade rummet.
Just som han öppnade dörren åt korridoren, förde
draget undan gardinen för fönstret, ty det var icke
riktigt stängdt, och i den smala öppningen lyste i
detsamma tvenne blekgröna ögon, som stjernor i
mörkret.
Det var kanhända någon af grannskapets kattor,
hvilken lurade utanför, lockad af råttorna i det gamla
huset, men skrämdes af ljusskenet och de samtalan-
des röster.
Grefvinnan märkte icke det ostängda fönstret och
återvände, sedan hon i ett skrifbord inläst de vigtiga
papperen, genom sängkammaren till salongen, der IN a-
thanael nu inburit teet.
Denna salong med sina förgylda möbler och mörka
väggar med ovala spegellampetter, sin tunga gammal-
modiga ljuskrona och tjocka sidengardiner, hvilka nu
voro dragna för fönstren, hade någonting så ödsligt och
dystert, att man skulle funnit hvilken upplysning som
helst otillräcklig, och de tvenne påtända ljusen i kro-
nan och lampan på divansbordet tjenade nu nästan
endast, att göra dess skymning fullt synbar.
Och då nu den förnäma damen satte sig helt
ensam ned vid tebordet, hvars tunga silfverservis
skimrade i lampskenet, skulle knappt någon, icke ens
den tarfligaste qvinna, hafva afundats henne; ty al-
drig har den blytunga dödande ensamheten, både till
det yttre och inre, skarpare och tydligare framträdt.
Den hade här tagit form och uttryck; den låg
öfverallt i hvarje möbel och hvarje vrå af det stora
dunkla rummet, den talade i tystnaden rundt om-
kring, i den gamla pendylens dofva slag, i väggsme-
dens knäppande i panelningen, i råttornas pip mellan
tapeten, den stirrade in genom de höga mörka fön-
stren och framträdde i den mystiska skymningen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
