Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjetraditionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
JEENRIKGEN.
hörnen, i de tunga gardinernas orörliga veck och i
egarinnans egna stela blickar och rörelser.
Tankspridd och mekaniskt drack hon sitt te, tyst
och ljudlöst hopsamlade Nathanael hela den dyrbara
attiraljen, hvaraf den största delen exponerats endast
af gammal vana, utan att användas eller ens märkas,
och då allt var utburet, flyttade han fram ett litet
bord, på hvilket en psykograf var fastsatt, och af-
lägsnade sig, utan att ett ord hade vexlats eller det
minsta buller af brutit den graflika tystnaden.
Grefvinnan var ensam; hon lutade sig baklänges
emot stolryggen, under det hennes svarta Ögonbryn
åter, liksom derinne i kabinettet, sammandrogos lika-
som af smärta och ögonen slöto sig, medan hon tryckte
händerna emot bröstet, men besegrande antingen krop-
pens eller själens lidande, reste hon sig genast upp,
förde handen öfver pannan och satte sedan, liksom
tvekande, de smala fina fingerspetsarna på psykogra-
fens rutor.
Dess polerade spjelor darrade, de små bentris-
sorna rörde sig och grefvinnan ryckte sina händer
tillbaka, som om det varit glödande eldkol hon vidrört.
"Ah! Fördömda bokstaf! . .. Detsamma, ständigt
detsamma ..." hviskade hon rysande, och stirrade för-
skräckt på det oskyldiga lekverket, hvars silfverstift
visade på ett Z.
"Eländiga gyckelspel! . . . Narrverk för barn!"
tillade hon föraktligt; förde stiftet tillbaka till kan-
ten på papperet och satte ånyo fingrarna på psyko-
grafens vinklar.
De små trissorna kommo åter i rörelse, de förö
fram och tillbaka öfver papperets rutor och ännu en
gång ryckte hon bleknande handen tillbaka och ut-
ropade så högt, att det genljöd i det stora tysta rummet:
’Zorilla!"
"Här är jag!" svarade i detsamma en torr och
låg röst alldeles bredvid henne.
Grefvinnan sprang upp som träffad af ett glöd-
gadtjern; hennes ögon vidgades af fasa och hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
