Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSVUNNEN. 503
och glömska och frid, han lät mig dö för att lefva på
nytt i försakelsens och försoningens heliga och rena
atmosfer... Jag skall bönfalla, att han, monseigneur
fader Lazar, besöker dig. Tala med honom, öppna för
honom ditt hjerta och du är räddad!"
"Jag smålog åt hennes ifver och välmening, jag
biföll hennes oskyldiga begäran. Hvad ondt eller godt
skulle väl denne prest kunna göra mig?
"Det hade på eftermiddagen varit en högtidlig
m essä i klostrets kyrka. Jag hade legat ensam och
lyssnat till orgelns toner och sången, som genom det
öppna fönstret hördes in till mig.
"Det var vid middagstiden den sjuka dött; hennes
lik låg ännu qvar, öfverhöljdt med ett lakan; skym-
ningen började sänka sig, sången hade t}Tstnat, vindens
prassel i grenarne af valnötsträden, som stodo utanför
och hvars friska doftande löf stundom fördes in mellan
gallren, och fåglarnes q vitter i klosterträdgården voro
de enda svaga ljud, som nådde mitt öra.
"Man hade knutit tillsammans mitt hår i nacken
och iklädt mig en lång och vid linneklädning; jag hade
icke längre feber, men en dof och tung smärta låg
öfver min hjessa, en formlös fasa, en tomhet och
ödslighet i min själ, hvilken föreföll mig som ett
förebud till vansinne.
"Jag vämjdes vid lifvet och jag fasade för döden,
denna grymma död, som skulle förvandla mig till en
afskyvärd, hemsk och oformlig massa, liksom detta
öfverhöljda lik, på hvars otydliga och hemlighetsfulla
konturer jag stirrade.
"Ah, jag ser ännu denna tomma, enformiga kalk-
strukna vägg framför mig, med sitt stora krusifix af
träd, sina vissnade gröna kransar med ombundna
urblekta band, minnen af fordna patienter, och känner
ännu lukten af de med ättika bestänkta lärkträds-
qvistarna på tegelgolf vet.
"Längst bort i hörnet af denna cell fanns en lucka
eller dörr af omålade bräder utan lås eller nyckel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
