Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572
JEBNRINOEN.
"Ja, men då hon fick se dig vid bruket, steg hon
ur slädan för att göra dig sällskap hem."
"Mig, som aldrig varit ute, sedan ni for . . . Jag
har suttit på kontoret med bokhållaren och kommer
nu derifrån."
"Hvad säger du? Då har Ingrid fått gå ensam
i snön genom skogen."
"Nå, deruti ligger väl ingen olycka," inföll majoren,
som helt och hållet återkommit ifrån sin nyss visade
ovanliga ömhet, och ännu hade hufvudet fullt af siffror,
bruksräkningar och affärer.
Just i detsamma friherrinnan ringde för att skaffa
sig underrättelse om sin brorsdotter, stannade denna
ett ögonblick vid gallergrindarna för att återhemta
andan efter sin häftiga promenad i den djupa snön.
Utanför stallbyggnaderna stod i detta ögonblick
en släde och Ingrid hörde liksom i en dröm, att
drängen, som spände ifrån den löddriga hästen, sade
åt en af sina kamrater, h vilken kommit ut för att
hjelpa honom:
"Ja, jag kommer tillbaka ensam. Maja fick åka
med ifrån hygget, eftersom släden var tom. Herr
Adrian reste tillsammans med de andra herrarne till
Ellenby; han återkommer icke förr än efter balen,
som skall bli der; jag har br ef från honom till majoren,
som du kan gå upp med."
Ingrid vände sig icke om, hon tycktes icke upp-
fatta någonting omkring sig, hon hörde och såg och
gick framåt mekaniskt, och först då den väntande
kammarjungfrun följde henne uppför trappan och ville
gå in för att aftaga hennes kappa, sade hon sakta
och entonigt, men bestämdt: "Jag behöfver ingen hjelp.
God natt!" stängde sin dörr och riglade den innanför.
Helena stod qvar en stund utanför, väntande på
något tecken af sin matmor, men då allt förblef tyst
der inne, strök hon med handen tankfullt of ver pannan’
och gick ned, för att meddela familjen, att Ingrid
var återkommen, men var trött och icke hade lust
att soupera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
