Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSEGLADE ASKEN. 573
Man förundrade sig icke deröfver, då Ingrid allt
sedan balen icke tycktes vara riktigt frisk. Friherrinnan,
som vid nogare eftersinnande af Ingrids ord under
promenaden, kände sina misstankar om hennes kärlek
till den vackre Develsburg snarare ökas än minskas,
ansåg förhoppningarna om bröllop ganska klena och
funderade under hela den tysta och ensliga soupén på
passande medel att sammanjemka faderns och dotterns
önskningar.
Den godhjertade och förståndiga gamla frun hade
fullkomligt uppfattat den mest maktpåliggande och
svåraste delen af en husmoders rol, den att öfverallt
och för alla vara det medlande, försonande och välgö-
rande element, som mildrar de olika karakterernas
sammanstötning, jemnar kantigheterna och tyst och
obemärkt, i frid och kärlek sammanbinder familjen.
Stalldrängen, som åtagit sig att framlemna brefvet,
hade icke kommit ännu; man visste ingenting om
Adrians dröjsmål, och då klockan var tio och soupén
serverad, gick hvar och en till sig och Helena fann
en stund derefter den sömniga betjentgossen sittande i
tamburen, för att invänta sin herre. Hon stannade
ett ögonblick liksom hon ämnat tilltala honom, men
besinnade sig, nickade endast, besvarande hans "god
natt" och gick uppför trappan.
Det händer stundom, då man återkallar vigtiga
händelser i sitt lif, de må hafva medfört skugga eller
ljus, tårar eller glädje, att man finner en sällsam och
invecklad kombination deri.
Alla de små detaljer, som förenat sig att skapa
den katastrof, hvilken omstörtat våra planer eller för-
ändrat vårt lif, tyckas hafva med en minutiös och
dämonisk noggrannhet varit uträknade.
Ett enda ord, en obetydlig handling, fördröjd eller
påskyndad några minuter, skulle hafva hejdat eller
ändrat fallet af den lavin, som begrafvit vår sällhet
eller våra förhoppningar.
Om Helena uttalat den fråga, som sväfvade på
hennes läppar, men som hennes försigtighet återhöll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
