Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I "Träsket".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
600
JEENBINGEN.
i kyrktornet vid Storgatan slog sju, utan att någon-
ting antydde de väntades ankomst.
Ett par hundar tumlade om, lekande utanför
fönstret i;smutsen, och några små barn stodo midtför
i en portgång, sysselsatta att låta ett hummerskal
segla i den grumliga rännstenen; en trasig och för-
supen åkare for förbi med sin magra, öfverbredda hast,
och en målarpojke, som triumferande bar sina burkar
och penslar på ett bräde på hufvudet, kastade i för-
bigående något smutsigt skämt åt barnen, som åter-
gåfvo det med lika mycken vana och munvighet; öfver
alla dessa figurer, denna hälft bortskymda himmel,
dessa tegeltak och gatstenar låg en mjeltsjuk och sud-
dig färgton, ännu mera ängslande och tung, än mörkret
i hennes egen själ, och med en ångestfull och- villrå-
dig resignation gick hon tillbaka till soffan.
I detsamma hördes steg utanför och Hosine in-
trädde, medförande en snyggt klädd qvinna, som stan-
nade orörlig innanför dörren.
Det var Martha, Juannas gamla vårdarinna, h vil-
ken helt förlägen och försagd såg sig omkring i det
skumma rummet, osäker om man gäckat henne.
De åtta år som förgått, hade just icke mycket
förändrat henne, och då den bleka och knappa dagern
ifrån fönstret nu föll på hennes stora trovärdiga an-
sigte, sprang Juanna upp, öfverväldigad af barndo-
mens alla minnen, och kastade sig i hennes famn, i
det hon på en gång leende och gråtande utropade:
"Martha, Martha, min kära gamla vän!... Kän-
ner du icke igen din egen Jeannette, ditt ostyriga
och älskade fosterbarn?"
Vid ljudet af denna röst, hvartill Martha med
oro och ömhet så ofta lyssnat, glömde hon både den
flydda tiden och dess förändringar, hon mindes endast
det barn, hon en gång hemfört till sitt gamla hus-
bondefolk, hvilket hon vårdat, älskat och sörjt som
sitt eget, och läggande sina starka armar om den
unga flickans smärta lif, tryckte hon henne till sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
