Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I "Träsket".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602
JEEN RINGEN.
förkrossad deraf, liksom Kain af himlens ljungeld,
hade hennes stolthet och skepticism störtat samman.
Efter förödmjukelsen och förtviflan följde emeller-
tid en passionerad åtrå, att söka godtgöra sin lefnads
grymma misstag, att ännu kunna närma sig det ideal,
som hon kanske omedvetet anat och sökt, men h var-
ifrån hon oupphörligt aflägsnat sig, och som hon nu
ändtligen funnit.
Försoningens idé - det är den eviga, oändliga
harmoniens hemlighet - detta menniskoandens stän-
digt erfarna behof, denna vördnadsvärda, evigt åter-
kommande sanning, som möter oss i alla religioner,
hos alla folk, som är gudsmedvetandets första uppen-
barelse och kärlekens och trons, det vill säga andlig-
hetens, första bevis hade med ens i brinnande- entu-
siasm flammat upp -i Juannas själ.
Ifrån mörkrets fruktansvärda heroism hade hon
öfvergått till martyrens.
Hvardagslifvets stilla dygder, tålamodets och för-
sakelsens långsamma och tröttande börda, det sublima
bemödandet att undertrycka tusen gånger återkommande
frestelser till älskade fel, att med undergifvenhetens
oemotståndliga kraft besegra elakheten och lidandet,
allt detta öfversteg hennes krafter och natur; detta
heta blod kunde offras och förrinna, men icke svalna.
Himlen mottager emellertid offret lika väl af lär-
kans sång som af det växande kornets blomdoft, af
martyrens blod och af hjertats gömda tår; då vi gifva
vårt väsendes bästa känslor, hafva vi gjort nog; hän-
gifvenheten och värmen bestämma ännu, liksom i ska-
pelsens första dagar, om offerröken skall stiga emot
höjden eller återkastas emot jorden.
Hastigt blixtrade Juannas sorgsna ögon, ty en ny
tanke kom att som en ljusstråle genomtränga hennes
mörka föreställningar; hon steg upp och sade hastigt
åt Eosine, som återtagit sitt arbete och suttit tyst i
en vrå af rummet:
"Gif mig mitt skrifschatull, Ecsine! Det finnes
kanhända ännu en annan utväg, än den jag med Mar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
