Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjertats känslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJEBTATS KAN SLÖE. 641
"Ahjo, det är väl några af dina gamla ritningar,
som du glömt qvar sedan länge," inföll gubben Hage,
hvilken var sysselsatt att borsta och besigtiga den illa
medfarna rocken, som allt sedan, obrukbar som den
var, fått orörd hänga på väggen. Under denna operation
hade han funnit de stulna papperen och lemnat dem
till Herman.
"Nåja, kanhända, det är väl så," återtog denne
med sin vanliga bekymmerslöshet för allt, som icke
rörde hans sällsamma monomani, och utan att vidare
undersöka konvolutet lade han in det i ett skrin, som
stod bredvid honom på gubbens gamla byrå.
"Jag kan icke få någon ro, farbror, förrän jag
återfunnit henne," började Herman efter några ögon-
blick, i det han upptog en träbit på hyfvelbänken, vid
hvilken han satt, och började häftigt med en knif tälja
derpå, så att spånorna flögo rundt omkring.
"Du må väl icke vilja ge dig ut igen att söka
henne?" sade gubben, som vände sina bekymrade
blickar ifrån rocken till egaren deraf, tydligen finnande
båda lika ohjelpliga.
"Jo, det är just det jag vill. Jag har dyrt svurit
att fullborda straffet, icke af hämd och ondska, som
de andra, utan af kärlek."
"Hm, min gosse, bry dig nu icke om att tänka
på det der, så skall jag berätta dig något roligt."
"Eoligt! Tror ni, att det finnes något roligt i
verlden för mig kanhända? ..."
"Men du kan i alla fall höra på. Vet du, att
madam Lundin tänker ställa till dans härinne, eftersom
rummet är bra stort. Jag har måst lofva henne att
bära ut hyfvelbänken på gården. Hon tänker, att det
icke ska kosta henne någonting, ty man får lägga till
lite hvar. Men du skulle få traktering och punsch
för intet, om du ville spela."
"Sådan tokig gammal markatta! . . . Hålla dans
här!. .."
"Och så tror hon, att Sabina och hennes kamrat
skulle komma in med."
Claude Gerard. IV. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
