- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
642

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjertats känslor.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

642

.TERNRINGEN.

"Tänker hon, att de skulle dansa?"

"Nej, just icke det, men för irakteringen och så...
det kunde nog vara lite muntrande för dem ..."

"Jag tror ni är lika dum, som Lundinskan sjelf,
farbror .. ."

"Det är så, att madam Lundin ändtligen vill göra
bekantskap med Sabinas kamrat. . ."

"Vacker kamrat! Vet ni, hvem den der kamraten
är? Jag vet det, jag, det är en ung fru, en riktig
förnäm fru, som flytt ifrån sin man för Jeannettes
skull. Jag hittade i förstugan en näsduk med hennes
namn utsatt på och då begrep jag alltsammans, och
som jag trodde att Jeannette var hos mannen, så gick
jag dit, men hon var icke der."

"Så han pratar! Alltid samma olyckliga föreställ-
ning!" mumlade gubben skakande på hufvudet, utan
att fatta den minsta mening i Hermans ord.

"Ni tror, att jag pratar i galenskap, och så tro
andra med, men saken är, att jag Jiar mera förstånd

.* * //

an ni."

"Nå, det är nu detsamma, hvem den der stackars
unga menniskan är ..."

"Tyst, jag tror det knackar på dörren. Det är
Sabina, det fubbliga kräket; man kunde tro, att hon
hade en ullsocka på fingrarna."

Herman steg upp för att öppna och det var verk-
ligen sömmerskan, som under några tvära och besyn-
nerliga tecken utåt förstugan mumlande sökte meddela
sig med sina grannar, och Herman, hvars skarpsinnighet
sällan förnekade sig i allt, som rörde andra, och nu
såg en brefbärare bakom henne, förstod genast hvarom
frågan var.

"Ni vill låna tre öre, jungfru Sabina? Är det
icke så?" sade han vänligt.

Sabina nickade tacksamt och lemnande de slantar
Herman räckte henne åt brefbäraren, skyndade hon
med det erhållna brefvet, skygg som en mullvad, till-
baka in genom sin dörr, innan Herman ännu hunnit
stänga sin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0644.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free