Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjertats känslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
646 JEKNBINGEN.
"Behåll jackan på SÖTT. ni har, det betyder ingen-
ting. Jeannette har stält allt i ordning åt er och ni
skall icke sakna något," inföll Martha, mönstrande sin
fordna husbonde, som under all sin fattigdom i vörd-
nadsfullt minne behållit salig Margaretas lärdomar och,
med sin rena skjorta, och efter den nyss verkstälda
tvagningen, på det hela tog sig nästan bättre ut, än
under bensvärtans dagar.
"Se så, låt mig nu hopsamla de småsaker, som ni
nu genast kanhända vill medtaga, ty Jeannette önskar,
att ni flyttar med ens; hon vill se er i ordning, innan
hon reser..."
.*
"Flytta med ens . . . och fru Nybelins stol och
Lundinskans hyra ..." invände gubben förvirrad.
"Allt det der kan ni sedan återkomma för att
ordna..."
"Men Herman?"
"Han skall följa er, och bo hos er som förut..."
"Nej, nej, det går icke an ... Han kan icke bo
hos Jeannette ..."
"Det är icke hos henne ni kommer att bo", var
lugn, ni ska nog bli nöjd... Yill ni ha er grönsiska
med er och detta lilla skrinet, som säkert tillhör er.
Jag tycker mig känna igen det sedan fordom."
"Ja, det är salig Margaretas syskrin; tag det med ...
och den der lilla tobakspungen och pipan, så kan jag
bära fågelburen," svarade herr Hage, som snurrade
omkring bland hyfvelspånorna på golf vet, ifrigt kam-
mande sitt glesa hår och ömsom stoppande i sin ficka
en gammal psalmbok, som legat på dragkistan, ömsom
i sin förvirring läggande den tillbaka, under det Martha
med sin fordna raskhet och beslutsamhet hopsamlade
de saker hon nämnt.
"Se så, nu slår klockan fem, låt oss nu gå. Ni
får återkomma en annan dag för att taga afsked af
grännarne."
Martha förde gubben med sig, som, utkommen på
gatan, nickade och vinkade åt månglerskan vid hörnet
utan att kunna besvara hennes framstörtade frågor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
