Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmen om försoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
654 JEKNRINGEU.
»
blir det ofta omkring hjertat. Genomkylda och modlösa
söka yi då att ignorera dessa axiom och skynda att
stänga in oss i hjertats lilla kammare, der vi helt
enkelt njuta af de samlade strålarna ifrån himlens sol,
som ger oss ljus och värme.
I den döende grefvinnan Björn ef elds häftiga längtan
att återkomma till sitt barndomshem låg troligen ett
hopp att ifrån de mörka och tröstlösa irrgångarna af
hennes lefnad återfinna en vrå, der skuldlöshetens sol
en gång hade lyst.
Tjugo år hade nu förgått, sedan det gamla herre-
sätet Tallfors varit bebodt. Det var förfallet och
dystert; ty vi kalla det så, då naturens ständigt
verkande krafter förtära och förändra våra egna för-
gängliga verk, då den varma fläkten af hvardagslifvets
omsorger och trefnad blåst bort, då lifsvärmen, att man
så må saga, flytt och menniskornas glada skratt, oroliga
suckar eller varma böner icke på åratal genljudit inom
de väggar de bygdt såsom hem och skydd deråt.
Slottets gamla murar hade blifvit grå och fläckiga,
rappningen hade der och hvar bortfallit och visade
det gulröda teglet derunder; i hålan efter lossnade
stenar hade kajorna bygt bon och mellan springorna
på den stora, i flera afsatser murade stentrappan växte
gräset, och malörten trängde sina sega och starka
rötter deremellan. .
De vidsträckta egorna sköttes af en inspektor,
ladugårdshus, logar och torp voro i god ordning, men
slottet var vanvårdadt, trädgården liade inga andra
blommor än syrener, jasminer, aklejor och de purpur-
röda pionerna, som strödde sina blad likt bloddroppar
i gräset omkring sig; parkens gångar voro igenvuxna
och den gamla granhäcken deromkring hade i ro fått
behålla sina ungdomliga ljusgröna utväxter, som förändrat
dess regelräta konturer, hvilka trädgårdsmästaren fordom
h var j e höst så samvetsgrannt underhöll, för att göra
dem stela och jemna som en murs.
Fru inspektorskan, som aldrig tänkt på att öppna
fönsterna eller lufta de gamla rummen, för hvilka ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
