Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmen om försoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
700 JEBNRINGEN.
urskilja, då hon nu framför slöjan ytterligare höll den
utsökta bukett som hennes artige brudgum nyss sändt
henne.
På Juannas vink nalkades han nu med temligen ledig
och beslutsam hållning, bugade sig högtidligt för sin
hemlighetsfulla brud och stälde sig vid hennes sida.
Presten började uppläsa dessa vackra ord, som
tusentals unga meuniskor med rörda och lyckliga hjertan
åhört, men som här tycktes ljuda nästan som en parodi
eller ett gyckel. Och ehuru Emmerik icke kunde
misstaga sig om den djupa rörelsen hos den, som han
nu skulle lofva kärlek och tro, var honom denna
rörelse endast en gåta, på hvars lösning han med
nyfikenhet väntade, och hela ceremonien var för öfrigt
för honom ungefär af samma behag och betydelse, som
accepterandet af en utstäld vexel.
Då presten slutligen frågade, om han "till sin
äkta hustru ville taga Maria Christina Charlotta Lind,"
tyckte baronen sig aldrig förr hafva hört dessa triviala
namn, som icke gåfvo honom den minsta upplysning,
och utan h värk en mer eller mindre motvilja än förut,
svarade han pligtmessigt och helt tydligt sitt ja. Vigseln
fortsattes och endast den gamla TJJrika, hvilken tycktes
vara invigd i hemligheten, följde med andakt och upp-
märksamhet prestens ord och bevakade derunder bruden
med oroliga och moderliga blickar.’
Ändtligen var den högtidliga akten slut; presten
igenslog handboken och lyckönskade brudparet, baron
Emmerik vände sig om med en frågande och något
spefull blick, och bruden sträckte bönfallande sina
armar emot Juanna, som tog ett steg fram och sakta
drog slöjan från hennes ansigte.
Baron Emmerik, hvars nästan skämtsamma och
väntansfulla utseende liknade en skolgosses i en pantlek,
studsade nu och kunde icke återhålla ett utrop af
föraning, harm och blygsel.
Det var lilla Stina, skogvaktarens vid Forsdala
vackra dotterdotter, hvars tårfulla och ödmjuka blickar
mötte hans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
