Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmen om försoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRÖMMEN OM FÖRSONING. 701
Han hade aldrig hört eller tänkt på hennes fars
eller hennes eget egentliga namn, och hade derför icke
kunnat igenkänna detsamma.
"Förlåt mig, förlåt mig, att jag är din hustru!"
utropade hon, förskräckt 5fver uttrycket i Emmeriks
ögon, och skulle hafva sjunkit ned för hans fötter, om
Juanna icke hållit henne tillbaka. "Det är grefvinnan
Juanna, som frälst mig ifrån vanäran och döden. Hon
fann mig sanslös i snön, om natten vid strömbrädden
och tog mig med sig. Gud är mitt vittne, att det
var i de isiga vågorna och icke i brudstolen jag tänkte
söka upprättelse och frid," fortfor Stina med en så
rörande och naturlig sanning, att baronen nedslog
ögonen, för första gången i sitt lif helt och hållet
dekontenanserad.
"Det är icke för min skull jag önskat detta, utan
för min stackars mor, min gamle hederlige morfar och
för . . . ditt barn," tillade- hon hviskande och sänkte
rodnande sina ögon till golfvet,
Emmerik kunde icke undertrycka en ögonblicklig
rörelse och Juanna sade allvarsamt:
"Du behöfver icke urskulda dig. Och ni, baron,
har for mycken takt att icke åtminstone låtsa gilla,
hvad som frivilligt bort ske och for hvilket ni dessutom ...
blifvit tillräckligt betald," tillade hon helt sakta.
Baronen rodnade och bet sig i läppen. Det pin-
samma i hans ställning föreföll honom nästan outhärd-
ligt, och först då Juanna förde den stackars bleka och
gråtande bruden med sig ur rummet och han blef
ensam med presten, lyckades han återvinna något af
sin sjelfbeherrskning.
"Yar lugn, mitt stackars barn," hviskade Juanna
till den upprörda unga friherrinnan, hvilken alls icke
syntes lycklig öfver sin nya värdighet. "Allt skall
gå bra. Hans öfverraskning var orsaken till hans köld;
kom ihåg, att jag icke har lofvat dig ett lyckligt lif
vid hans sida; detta vore i alla händelser en omöjlighet,
men jag har lofvat upprättelse åt dig sjelf inför dina
slägtingar, hvars sorg och harm du icke kunde bära,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
