Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmen om försoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 i JEKNRINGEN.
sitt väl målade tak och sina familjeporträtter i oför-
ändradt skick, och ehuru sommarsolens klara strålar i
detta ögonblick obarmhertigt uppenbarade alla dess
brister, gjorde dessa brister, dessa tecken af ålderdom,
rummets utseende kanhända ännu mera imponerande.
Lord Greffe, som, i följd af sin rang, okonstladt
och utan tvekan intog första rummet i den lilla sam-
lingen, skyndade, otålig att lära känna och hembära
sin hyllning åt husets värdinna, genast in, följd af de
öfriga, men han stannade förstenad och liksom fastvuxen
vid golfvet, då Juanna kom emot honom.
Hon hade, kanhända af ett sista oemotståndligt
koketteri, begagnat sig af den föregående vigselaktens
häfdvunna rätt, att för tillfället undantränga sorgdrägten,
för att visa sig ännu en gång i hela glansen af sin
öfverlägsna och stolta skönhet; och förvirrad och be-
stört att nu i den förnäma damen igenkänna den fattiga
klosterpensionären, sin förlorade älskarinna, som kallat
honom till sig, hviskade Heimer med halfqvafd röst
till juristen, som var bredvid honom:
"Min Gud, h vem är då detta fruntimmer?"
/ *
"Det är grefvinnan Juanna Heimer af Björnefeld,
nu egarinna af Tallfors med underlydande, den aflidna
grefvinnan Kunigundas systerdotter och arftagerska,"
svarade denne.
Men Adrian hörde endast de första orden af hans
långa och högtidliga presentation, ty i samma ögonblick
utropade "lord Greffe med en röst, hvars gälla, nästan
skrikande ljud genljöd i rummet-:
"Lady Sara! Mylady, ni här?"
"Donna Juanna! Det är hon/... Det är hon,
mylord! Igenkänner ni icke ringen om hennes arm?"
tillade Brandenberg, nära nog triumferande öfver be-
kräftelsen af sin obestämda misstanke.
"Sara!" mumlade Adrian betäckande sina ögon
med handen, förbländad af de minnen och den skönhet,
som, mera tjusande än han någonsin sett den, i detta
ögonblick strålade emot honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
