Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmen om försoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
706 - JEBNEINGEN.
ett evigt brinnande begär efter tillfredsställelse och
harmoni, efter ett okändt, onämnbart mål. Den slutliga
upptäckten af detta mål var min egen dom . .. Förvirrad
och blind samlade jag allt flera skuggor omkring mig,
under det jag likväl sökte och trängtade efter ljuset.
"Ända hittills hemlighetsfull och okänd, en gåta
för mig sjelf och andra, är det först nu jag känner
min pligt och mitt mål och framstår sådan som jag
är; först i dag bär jag för första och sista gången
mitt slägtnamn.
"BerÖfvad alla min familjs fördelar, var det tecknet
af dess olycka, dess gamla förbannelse, dess sorger och
brott jag ensam fick i arf, detta brännmärke från
afgrunden, som för er alla blef den dömdas signalement,
som genom inbillningens och verklighetens, genom
kroppens och själens hemliga vexelverkan i sekler
åstadkommit en* logisk följd af synder och olyckor och
som jag nu med ödmjuk hängifvenhet ber Gud utplåna
och låta försvinna med mig/4
Juanna tystnade och lord Greffe, som alldeles
tillintetgjord låg nedsjunken i en länstol, lät endast
höra en suck af förödmjukelse, harm och bedröfvolse,
under det de andra, gripna af den unga qvinnans
smärta och ånger, lyssnade till hennes milda och
sorgsna rost, ehuru hennes sista ord för dem alla voro
obegripliga.
Bullret af en framkörande vagn störde emellertid
i detsamma den djupa tystnad, som uppstått, och Juanna
återtog med synbar ansträngning i det hon reste
sig upp:
"Jag lemnar nu för alltid detta gamla hus. Om
en timme reser jag härifrån . .. Låt mig likväl först
få säga er ännu ett farväl."
Hon böjde hufvudet och försvann inom dörren |
till de inre rummen och häpna, förvirrade och liksom
uppvaknade ur en dröm stirrade de qvarblifna efter
den félika synen, som qvällsolen, glittrande på diaman-
terna i hennes hår och vecken af hennes långa kläd-
ninng, på de friska blommorna vid hennes bröst och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
