Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en alldeles utvald situation för en lössläppt
fantasi, men oaktadt jag gaf den all möjlig frihet, så
ville fantasien rakt inte flyga ur fläcken. Den liknade
dessa små röda "Marie Nyckelpigor", som barnen om
sommaren hålla på fingerspetsen och uppmana att "flyga
åt öster och vester", men som helt trögt endast krypa
utefter handen, liksom de inga vingar hade, och slutligen
plötsligt fara barnen midt i ansigtet.
Fåfängt ville jag kasta tankarne åt "öster och
vester"; de stannade tunga och dumma inom det mörka,
gamla tingshuset, hvars maskstungna fönsterluckor
knarrade för nattvinden, och hvars unkna och instängda
luft fylde mitt sinne med enfaldiga och bondaktiga
gamla sagor, utan lyftning och poesi.
Nu glimmade den sista eldgnistan och sjönk under
falaskan; jag reste mig upp, tände ljuset, som jag
förut hade släckt, och beslöt att gå ut och undersöka
tingssalen utanför mitt rum.
Det var emellertid just icke lätt att få någon
öfversigt af det stora, mörka rummet vid skenet af ett
enda flämtande ljus, hvars röda, dunkla låga upplyste
en liten fläck omkring mig, men lemnade allt annat i
mörker.
Jag tyckte mig icke finna något anmärkningsvärdt;
med sitt stora bord, sina gamla lagböcker, sitt uttorkade
flata bläckhorn, sina odugliga qvarglömda pennor, sina
bänkar och smutsiga fönsterrutor, der nattens mörker
stirrade in på mig, var detta rum likt alla andra dylika,
och likväl föreföll det mig, som dessa gamla väggar
sade någonting, hvilket jag hörde, men icke förstod,
som om i den ödsliga tomheten af de mörka hörnen
andar hviskade saker, hvilka jag icke förmådde uppfatta,
men som väckte min nyfikenhet.
Var det väl återljudet af all den ångest, sorg,
samvetsqval och brottslighet, som dessa väggar inrymt,
närvaron af de oroliga vålnaderna af dem, som skyldiga
eller oskyldiga dvalts här inom?
Huru många dunkla och hemlighetsfulla gömslen
i menniskohjertat hade icke här blifvit framdragna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
