Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
son hade icke förändrat sig sedan hans barndom. Astley
besökte henne visserligen regelmessigt, då han var
hemma, men han talade sällan om henne, och hon
tycktes bäst trifvas i ensamheten med en katt och en
gammal piga, utan annan förströelse än läsningen af
några engelska tidningar, som regelbundet hvarje vecka
skickades till henne ifrån Ystad.
Denna qvinna var emellertid en besynnerlig varelse,
tänkte prosten, som lefde här instängd och nästan
osynlig, långt ifrån sin slägt och sitt fädernesland,
år efter år tyst och ensam, utan att göra sig bekant med
någon och utan att tyckas älska eller intressera sig
ens för sitt eget barn.
Han påminte sig, att han hört, det hon sedan
några dagar vore sjuk, och detta vore en tillräcklig
anledning att besöka den ogästvänliga frun, som sjelf
under vintern aldrig gick ut ur sitt rum.
Det hade blifvit sent, under det gubbens tankar
genomgått alla dessa detaljer, han lyssnade till
vindens tjut, sände en orolig önskan om eldens bevarande
till invånarne i den andra flygeln, makade om den
halfslocknade torfven i spiseln och beredde sig att
påtaga en gammal kamlottskappa, som hängde i ett hörn
af rummet, för att öfver gården begifva sig till sin
sängkammare i manbygnaden.
Det var också hög tid, ty det gamla brunmålade
vägguret, med sin svartnade messingstafla, slog nu
tolf, men just som dess sista surrande ljud förklingat,
ljödo tvenne hårda slag emot fönstret och kommo gubben
att spritta till af öfverraskning.
Hvad kunde man vilja honom midt i natten? Var
det blåsten kan hända, som slitit fönsterblecket löst,
eller en förirrad nattfågel, som, lockad af ljusskenet,
farit emot rutan.
Gubben vände sig om och lyssnade; han var en
mycket lärd och klok man, men det hindrade icke, att
han kände en besynnerlig och alldeles omotiverad kyla
öfver ryggen i det ögonblick, då han hastigt putsade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
