- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
34

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sitt enda långvekade ljus i den stora flata messingsstaken
och lyfte upp gardinen.

Der utanför fönstret, omgifvet af det djupa mörkret,
syntes nemligen tätt invid rutan ett skrynkligt, hopfallet
och blåblekt ansigte, infattadt i en ram af grånade
orediga hårtestar, våta af regnet, fladdrande för
blåsten, med dunkla brinnande ögon och en af smärta
eller vanvett förvriden mun.

Den ofrivilliga rysning, prosten kände, syntes verkligen
ganska berättigad, ty en mera gastlik och hemsk
uppenbarelse kunde knappt den mest fantastiska saga
framställa, ack det fordrades ett par minuters besinning,
hvarunder han helt bestört och orolig stirrade
derpå, innan han förmådde igenkänna den engelska
frun, Astleys mor, på hvilken han nyss tänkt.

I samma ögonblick han uppfattade, att det verkligen
var hon, som stod utanför och begärde att blifva
insläppt, tog prosten naturligtvis sitt ljus och gick ut,
för att öppna dörren för henne.

Man hade stängt förstugudörren, och för att icke
få ljuset utsläckt af draget och regnet, satte prosten
det på golfvet innanför salsdörren, medan han öppnade.

"Bevara mig, min bästa fru Cameron, hvad kan
vara anledningen till ett så sent besök och i ett sådant
väder?" sade prosten vänligt, i detsamma han öppnade
dörren och den främmande qvinnan inträdde. — "Huru
har ni kommit hit? Jag ser ingen vagn," tillade han,
sträfvande att hålla dörren öppen, för att titta ut i
mörkret, under det, regnet slog honom i ansigtet och
blåsten var nära att bortföra hans kalott.

Den bleka och vanstälda qvinnan svarade ingenting,
hon steg in i salen och tog vägen till prostens
rum, under det denne upptog ljusstaken och, i det han
följde henne, såg hennes långa svarta klädning släpa
på golfvet och lemna ett bredt spår af smuts och vatten
efter sig.

Då de inkommit i kammaren, stälde han ljuset på
bordet och närmade sig sin sällsamma gäst, hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free