- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
37

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

qvalen äro brottets ovilkorliga följder, att de härflutit
deraf, har jag gjort blott för några timmar sedan, det
är denna upptäckt, detta slutliga medgifvande, som fört
mig hit, icke för att urskulda mig eller begära
förlåtelse af menniskor, men för att ett ögonblick skingra
mörkret och lyfta tystnadens tunga slöja ifrån min
själ, innan döden gör denna tystnad och detta mörker
ännu djupare, för att låta den sjunkande anden uttala
sin förkastelsedom öfver det lif, som redan är slut,
öfver det misstag, som låtit mig tro, att sällheten
någonsin kan köpas genom brottet... Ah, vi undgå menniskors
dom och rättvisa, men den eviga rättvisan reser inom
oss en långt fruktansvärdare schavott, der vi hvarje
dag lida dödens ångest, i den hemlighetsfulla
skymningen af vår egen själ..."

En hastig onaturlig rodnad, hemsk som skenet
ifrån glödgadt jern, brände på den sjukas kinder i detta
ögonblick, och den stackars prosten, intagen af en
sällsam bäfvan och kufvad af ögonblickets makt, gjorde
icke flera invändningar och hade icke annat val, än
att sätta sig ned vid bordet och doppa sin penna, för
att nedskrifva detta dödens orubbliga protokoll öfver
en förfluten lefnad.

"Jag är färdig, min fru," hviskade han, förvirrad
och passiv, som i en dröm.

Han hörde intet svar, men det susade för hans
öron, svettperlorna ifrån hans panna droppade ned på
papperet framför honom; det var som om orden, hvilka
ändtligen med en utomordentlig klarhet nådde hans
öra, äfven satt hans penna i en fart, som var helt
och hållet onaturlig.

*




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free