- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
38

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

3.



"Jag heter Agnes Leihtinton," började den främmande
långsamt och högtidligt, som om hon ur en bok
uppläst sin egen bekännelse, under det hon upplyfte
hufvudet och slutligen satt rak och stel som en
upprest mumie, "min far var öfverste Robert Leihtinton,
bosatt i norra delen af England.

"Det var en vårdag för trettio år sedan, som jag
stod med min kappsäck bredvid mig utanför gallerportarna
till en vacker park, långt bort ifrån det ställe,
der jag blef född, som varit mitt hem, och der jag
hittills lefvat.

"Jag bar sorgdrägt efter mina föräldrar, som båda
voro döda, och allt hvad jag egde i verlden, sedan
husets skulder och begrafningsomkostnaderna voro
betalda, inneslöts i den lilla kappsäcken vid mina fötter.

"Jag var nitton år och hade under vägen fått en
aning om, att jag icke såg så illa ut, ehuru min sorgsna
och skygga min och tarfliga drägt just icke kunde
förhöja mitt utseende.

"Det var en sval och frisk afton, fåglarne qvittrade
i de vilda törnbuskarne, hvilkas blekröda blommor
doftade i luften omkring mig, och solen sänkte
sig bakom det höga svarta skiffertaket af ett stort
gammalt hus i fonden af den långa raka allén, midt
framför mig inom grindarne.

"Jag kände en känsla af välbehag öfver att hafva
kommit ur det gamla rankiga åkdon, som från
Falmouth fört mig hit, och som jag nu såg långsamt vända
om till den by, vi nyss passerat, och likväl skickade
jag det en blick liksom af oro och saknad, ty det
föreföll mig, som om med det mitt sista skydd och
tillflykt i denna främmande trakt försvann.

"Vägen var tyst och enslig, ingen mensklig varelse
syntes till, och den lilla hvitrappade fyrkantiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free