Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag alltid välkommen — det vill säga likväl, som en
oundviklig och helsosam medicin för deras välbefinnande."
"Den groflemmade mr Merton hade lindat sin hästs
tygel omkring armen och promenerade nu uppför allén
vid min sida, betraktande mig med temligen oförstäld
välvilja och pratande oupphörligt, utan att känna sig
generad af min tystnad.
"Hastigt stannade vi båda två, öfverraskade af en
helt egen händelse, hvilkens beskaffenhet jag ensam i
början uppfattade.
"Jag hade nemligen, då jag kom in i parken, observerat
tvenne stora, svarta fåglar, stridande i toppen
af ett träd. Skrämda af vår ankomst, hade de flugit
upp, men fortsatt sin kamp i luften och störtade nu i
stridens hetta, med klor och näbbar fasthuggna i
hvarandra, ned på marken framför våra fötter.
"Jag hörde slagen af deras stora vingar omkring
mitt hufvud; i nästa ögonblick snafvade jag öfver dem
och kände de mjuka, varma kropparne under mina
fötter."
Qvinnan tystnade plöstligt i sin berättelse, sänkte
hufvudet och andades tungt.
"Det är sällsamt," började hon åter med låg röst,
liksom hon talat endast för sig sjelf, och det låg en
underlig dimma öfver hennes ögon. "Jag ville göra
min historia mycket kort, men jag genomlefver åter
hvarje känsla, ser hvarje den minsta detalj, hör hvarje
ljud och minns hvarje tanke. Jag tycker mig i detta
ögonblick erfara samma obeskrifliga fasa, som dessa
döende fåglar under min fot då ingåfvo mig. Det var
ett slags känd, men oförstådd, hemlighetsfull profetia,
som isade mitt blod, och jag hade ännu icke bortjagat
denna orimliga rysning, då mr Merton, som hade svårt
att hålla sin skrämda häst, med en ed sparkade undan
de båda korparne, hvaraf den ena, ändtligen lossande
sig ur sin fiendes klor, på matta vingar höjde sig upp
i luften, under det den andra, som var död, blef den
stora framrusande hundens rof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
