Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Mr Merton skrattade åt äfventyret och skämtade
öfver min förskräckelse, men jag kände mig matt och
nedslagen, och var ur stånd att ens med ett leende deltaga
i hans munterhet.
"Nu voro vi uppe på gården, der jag betraktade
med ett slags oro de båda fula lejonbilderna vid stora
trappan, hvarvid Merton med sin grofva skämtsamhet
liknat min mormor; och då vi ändtligen kommo in i
den höga kyliga förstugan, prydd med hjorthufvuden
och porträtter af utmärkta jagthundar, så var jag
nästan glad att i den lefnadsfriska främlingen åtminstone
ega ett sällskap, som, trots sin tydliga råhet, dock
tycktes ega en viss uppriktig och godlynt hjertlighet.
"Vi blefvo införda genom en stor, mörk och dyster
matsal och flera praktfulla, men ödsliga och tomma
rum till en salong, der en brasa, oaktadt den ljumma
vårluften, brann i spiseln, och hvarest en smula mindre
köld och otrefnad tycktes råda.
"Den jovialiske mr Merton presenterade mig och
berättade vårt sammanträffande vid parkgrindarne,
under det jag gick fram för att helsa på den gamla
damen, som satt i soffan.
"Ah, hvad jag ser henne tydligt framför mig! Der
sitter hon ... der, alldeles sådan jag såg henne!"
utropade den sjuka, öfvergående ifrån den lugna, berättande
tonen till monologens häftiga, afbrutna tonfall, till
hälften resande sig upp och stirrande framför sig,
under det hennes utsträckta hand pekade med en
bestämdhet, som ovilkorligen lät den gamle prosten kasta
en skygg blick till den skumma vrån hon utvisade.
"Jag ser henne med sitt fina bleka ansigte, sin
skarpa, genomträngande blick, sina tunna, hoptryckta
läppar och sin ännu släta panna under de vida veckiga
spetsarne af hennes hvita mössa, jag känner mjukheten
och kylan af den hand, hon räckte mig att kyssa, och
hör den ofrivilliga darrningen af den röst, som
uttalade de första orden:
"Ah, hon liknar sin farfar."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
