Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag trodde mig vara god och oskyldig, renhjertad och
uppfostrad efter ädla grundsatser. Ack, jag var helt
enkelt en ännu sofvande varelse, min själ var en källa,
hvars yta ännu aldrig krusats af någon vind, och om
allt det grummel, som fanns på dess botten, hade jag
sjelf ingen aning.
"En timme derefter kom den artiga miss Spencer
att hemta mig till téet.
"Denna qvinna, hvars ljumma vänskap jag snart
lärde mig att värdera, så ung och ensam som jag var,
har jag aldrig lyckats att fullkomligt få begrepp om.
I häftigheten af mina egna känslor föreföll det mig
omöjligt, att hon kunde vara sådan, som hon syntes,
ständigt lugn, viljelös och passionsfri. Jag tilldelade
henne derför i min inbillning den ena mystiska och
besynnerliga rolen efter den andra, hvilka troligen alla
voro för henne fullkomligt främmande.
"Det finns för en passionerad karakter ingenting
så obegripligt som frånvaron af all karakter; och först
många år derefter fick jag en aning om, huru mycket
jag plågade och förvirrade den stackars Spencer, både
med min vänskap, mina misstankar och min vrede, ty
om någonsin en menniska nedstigit i sin graf lika
skuldlös som hon trädde in i lifvet, så var det utan
tvifvel denna färglösa själ.
"Den bäfvan, jag redan i förväg känt för min
ständigt kalla och satiriska mormor, ökades snarare än
den minskades genom en medfödd feghet, som betog
mig all förmåga af ett öppet och ärligt motstånd, och
gjorde smärtan bittrare vid de hånfulla och kärlekslösa
anmärkningar, hvarför jag ständigt var ett offer.
"Jag egde denna lumpna svaghet i karakteren, som
gör oss envisa i stället för modiga, låter händelserna
bestämma våra handlingar i stället för grundsatserna, och
genom styrkan i våra lidelser gör oss onda eller goda
af en tillfällighet.
"Då vi nedkommo i matsalen, såg jag genast, att
sällskapet blifvit förökadt med tvenne herrar. Den
ene af dem såg ut att vara fyrtio år, med något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
