Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grånadt hår och ett hvardagligt ansigte, han
presenterades för mig som min kusins guvernör mr Warren,
och den andre... den andre var min kusin lord Percy
Hawerfield.
"Percy, o, Percy, min ungdoms ljufva dröm, mitt
hjertas afgud!" utropade qvinnan plötsligt med
lidelsefull häftighet, och höjde de smala benrangellika
armarne öfver hufvudet i ett slags yrsel. "Jag ser dig
åter... Jag ser din ädla ungdomliga gestalt, så fin
och smidig, så vek och ömtålig, dina mörkblå milda
ögon, med de långa ögonhåren, din hvita panna, ren
och klar som en flickas, dina friska läppar och
ljusbruna lockar... Dyrkade, heliga bild, du framträder
emot mig, du ler — och sjelfva dödens mörker
försvinner..."
Hon hade sjunkit på knä, gripen af en extas, som
skrämde hennes åhörare och lät honom frukta, att hon
uppgaf sin sista suck, då hon hastigt tystnade, och
hennes hufvud nedsjönk emot bröstet.
Några gnistor glimmade upp och försvunno i
askan i spiseln, tystnaden kändes hemsk och tryckande,
och den gamle prosten, förlamad på sin plats, visste
knappt om icke alltsammans var en dröm, då qvinnans
ord åter ljödo klara och tydliga i hans öra. Hon
talade nu fort och utan afbrott, och hans penna hade
svårt att följa med.
"Ja, det var min kusin, Percy Hawerfield, blott
ett år äldre än jag sjelf, som nu kom fram till mig
och med en röst, som fylde mitt hjerta med en
känsla af outsägligt ljuft välbehag helsade mig
välkommen.
Jag kastade en hastig blick bort till min mormor
och såg henne rynka ögonbrynen, då Percy förde mig
till bordet, och innan téet var drucket, visste jag med
säkerhet, att min unga vackra kusins vänlighet ökade
ännu mera den gamla fruns motvilja för mig.
"O, huru står icke den tid, som nu kom, den korta
tidrymden af tvenne månader, som en rosenfärgad
sommarsky på mitt minnes natthimmel, som en ros,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
