Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig, gick sakta utför trappan och kom, utan att möta
någon, ned i parken.
"Qvällens svala vind fläktade öfver min heta
panna och lugnade mitt upprörda sinne, den häftiga
smärtan byttes i en nödtvungen resignation. Jag
vandrade långsamt framåt den nästan mörka allén, der
Percy gått vid min sida och der vi kanske aldrig mer
skulle råkas, då ljudet af hästfötter utanför häcken på
landsvägen nådde mitt öra.
"Jag kände mitt hjerta slå af en hastig och ljuf
aning och tittade nyfiket genom löfven för att se hvem
den ridande var.
"Oaktadt skymningen igenkände jag genast min
kusin.
"Jag tryckte handen emot hjertat i outsäglig
villrådighet och glädje. Huru skulle jag väl få träffa
honom? Han red fort och hade ingen aning om att
jag var honom så nära; jag ville icke gå fram till
grindstugan, för att möta honom och skulle dessutom
icke hunnit dit så fort som han.
"Suckande satte jag mig ned på gräset, redan
mindre olycklig i medvetandet, att jag i alla händelser
ännu en gång skulle få återse honom, och njutande
af detta ungdomens och kärlekens privilegium, att
känna sig lycklig redan af den älskades närhet, denna
hemlighetsfulla makt, som rycker oss undan alla andra
förnimmelser och låter oss i det närvarande ögonblicket
innefatta hela vårt lif.
"En qvarts timme hade väl förgått; jag väcktes ur
mina drömmar genom ljudet af snabba och lätta steg
på sandgången, i nästa ögonblick låg Percy vid mina
fötter och jag kände mig omsluten af hans armar.
"O, sällhet, himmelska sällhet! — Allt hvad som
är sagdt och skrifvet i sång och saga om kärlekens
gudomliga makt, har ändå aldrig motsvarat verkligheten.
Blott det hjerta, som en gång varit uppfyldt
deraf, kan fatta dess höjd. Hvarför, hvarför sjunka
vi tillbaka i lifvets mörka, orediga och qvalfulla dröm,
sedan vår själ ett ögonblick vaknat till himlens solljus?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
