Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt hennes motstånd. Fem år skulle ju snart förgå,
då vi litade på hvarandras kärlek, och vi voro ju då
ännu unga... arma dårar som vi voro... Hvarje vindfläkt
omkring oss, hvarje tanke i vårt eget bröst, sjelfva
tiden, på hvilken vi hoppas, är en förrädare; det finns
ingen punkt hvarken på eller utom jorden, der vi stå
säkra och orubbade; hvad vi tro i dag är i morgon
ett töcken, skingradt af vinden.
"Percys resa var bestämd att räcka i tvenne år,
och under denna tid skulle vi ofta skrifva till
hvarandra, och detta skulle allra säkrast kunna ske genom
grindvaktaren Davids hustru, som varit Percys amma.
"Hon älskade sitt fosterbarn med en mors ömhet;
det var hon, som sett mig i parken den sista qvällen,
och då Percy af oro för mig, som han icke fått se
under hela dagen, återkom, innan någon väntade honom,
hade hon på hans fråga sagt honom, hvar han skulle
träffa mig, och sedermera lofvat att mottaga och
afsända våra bref.
"Jag hade ofta sett denna qvinna och anmärkt
det intresse och den välvilja, hvarmed hennes ögon
tycktes följa mig, utan att jag vidare reflekterat deröfver.
"Det var den ruskiga, stormiga hösten, denna
årstid, som företrädesvis tagit England till sitt
skötebarn, denna dimmiga regndränkta ö, melankolisk och
kall som himlen och hafvet omkring den.
"Jag har aldrig älskat mitt fädernesland; dess
tunga luft, uppfyld af spleen och lungsot, har lagt
feghet och grymhet i mitt sinne, under det att min
farmors italienska blod födt passionens glöd i mitt hjerta.
"Tiden gick långsamt och tungt, regnet slog på
rutorna och ackompagnerade miss Spencers monotona,
pipiga och tunna röst, då hon föreläste några
långtrådiga franska romaner, sådana de den tiden funnos,
eller ännu kärfvare historiska böcker, för min mormor,
hvilken rak och stel ständigt satt på samma plats och
lät sina fina, hvita fingrar med rastlös ifver skramla
om med elfenbenspinnarne på sin sammetsklädda
knyppeldyna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
