Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lång som tio, och jag kan ännu icke anse denna i
sjelfva verket korta period annat än såsom en oändligt
lång tidrymd.
"Vi voro ändtligen i mars månad, och under hela
vintern hade intet annat afbrott i vårt dagliga lif
inträffat, än ett eller annat besök af mr Merton, och
ehuru denne person visst icke behagade mig med sina
eviga jagt- och kappränningshistorier, och sin
framfusiga artighet, så längtade jag likväl nästan efter
hans ankomst.
"Det är sannt, att genljudet af hans tunga steg
och ohejdade gapskratt nästan skrämde mig i den
vanliga graflika tystnaden, men han medförde likväl en
fläkt af lif och friskhet ifrån den yttre verlden, som
gaf mig en bekräftelse på, att jag ännu verkligen lefde,
en påminnelse, som stundom föreföll mig väl behöflig.
"Dessutom var jag icke blind för den beundran,
eller det tycke han kände för mig; och hvar finnes
den qvinna, som under några förhållanden någonsin är
fullkomligt likgiltig derför?
"Jag kunde icke finna nöje i hans grofva skämt,
eller den ohöljda cynismen af hans så kallade kärlek,
men af ren sysslolöshet och ledsnad fördrog jag
bevisen derpå, såsom ett afbrott i mitt tråkiga
hvardagslif.
"Under de sju månader, som Percy nu varit borta,
hade jag icke fått mer än fem eller sex bref, och det
sista var nu tvenne månader gammalt.
"Jag hade förgäfves besökt Davids hustru, mrs
Mary, hvarje dag, men hon skakade ständigt på
hufvudet med en nedslagen min; intet bref hade anländt.
"Dessa promenader, som jag hvarje afton hade
tillstånd att göra, voro den enda förfriskning, som
mormor ansåg mig behöfva för min helsa och trefnad;
och ehuru miss Spencer var anbefald att följa mig,
hände det rätt ofta, att jag lyckades smyga mig ifrån
henne, under det hon långsamt valde bland alla sina
schalar och kappor den, som möjligen vore bäst
passande, eller återvände gång efter annan, för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
