Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rätta ett begånget misstag i detta fall; än blåste det
mera, än hon hade beräknat, än mindre, än kommo
några oväntade regndroppar, än en solstråle, på hvilken
hon icke beredt sig, i ena fallet skulle hon hemta en
paraply, i det andra sin lilla gröna snedspända parasoll,
och under tiden hade jag hunnit genom parken och
ända ned till hafsstranden, utan att hon beklagade
sig öfver min flygt, ett ädelmod, som jag sannerligen
höll henne räkning för.
"En afton, då solen, efter en mulen och blåsig
dag, ändtligen funnit en klar fläck på himlen och, nu
färdig att sjunka, kastade ett brandgult och vildt
skimmer öfver de sönderslitna molnen, som likt blodiga
trasor flögo fram, jagade af vinden, som packade dem
samman i en fantastisk bädd vid horisonten, skyndade
jag ut genom slottets tunga port nedför den breda af
regnet ännu våta stentrappan och tog vägen nedåt
allén, i det ständigt närda och ständigt gäckade hoppet,
att mrs David skulle hafva bref till mig, ty postbudet
hade nyss kommit, och lady Hawerfield satt redan
fördjupad i läsningen af tidningarna.
"Min oro var emellertid så stor, att jag knappt
kände mig hafva mod att inträda i dem lilla snygga
grindstugan, och först sedan jag gått ett slag omkring
den vidsträckta parken, närmade jag mig densamma.
"Jag behöfde emellertid icke gå in, den hederliga
Mary satt på sin trappa och stickade på en lång, blå
ullstrumpa, och hennes min och sorgsna skakning på
hufvudet besvarade min fråga, innan den ännu hunnit
öfver mina läppar.
"Det låg likväl i hennes blick så mycket hjertligt
deltagande för den smärta, jag icke kunde dölja, att
jag ovilkorligen kände mig dragen till henne och satte
mig tyst bredvid henne på trappan.
"Blåsten hade saktat sig, och solstrålarne kändes
varma; jag blickade tanklöst på isflingorna, som
halfsmälta lågo qvar vid vägkanten, och följde loppet af
vattenrännilarne, som genomskuro sanden och
medförde stickor och strån till diket bredvid oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
