- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
79

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Mylady fick i går bref; vill ni se det?"

"Jag rodnade af sinnesrörelse och förmådde knappt
öppna läpparne till svar.

"Hon lemnade det qvar i lådan af sitt sybord
derborta, sedan hon låtit mig läsa detsamma, och jag är
fullt säker, att hennes mening var, att jag skulle lemna
det åt er," tillade miss Spencer, under det hon gick
tvärs öfver golfvet till mormors vanliga plats och
öppnade ett litet konstigt arbetadt och inlagdt bord af
valnöt, som stod i hörnet vid soffan.

"Jag kände ett moln lägga sig öfver mina ögon
och mina knän svigta, då hon lemnade mig det
hopvikta brefvet.

"Sällsamma, tusenfaldigt sällsamma företeelse i
menniskonaturen, att vi lika litet, och kanske ännu
mindre, kunna analysera och fatta vår egen varelse
som en annans; vi känna begär och instinkter, känslor
af afsky och förtjusning, ömhet och hat, utan att veta
orsaken dertill, vi genomlöpa hela den oändliga
tonskalan af sensationer med alla dess höjningar och
sänkningar, men på ett förvirradt sätt, ofta utan ordning
och harmoni och ständigt utan att känna den melodi,
som hänrycker eller söndersliter vår själ, hvarje ton
kommer oväntad och väcker ofta vår egen förvåning,
och vi lyssna under hela lifvet till vår själs bizarra
musik, utan att uppfatta sammanhanget deri förr, än
döden slår det fruktansvärda slutackordet.

"Jag har alltid sjelf förvånats öfver min egen
obegripliga svaghet, och nästan nervösa känslighet i
allt, som angått min kärlek, och den mystiska verkan
af Percys namn, under det min själ i allt annat och
för alla andra, äfven de mest skakande händelser och
omständigheter, varit hård och känslolös.

"Min Gud hvad ni är tafatt, ni måste skynda er,"
sade miss Spencer litet otåligt och lemnande sin
vanliga långsamhet i ord och rörelser, då hon såg, att mina
händer darrade, och att jag var alltför upprörd för att
kunna läsa genast.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free